Jag har ett dilemma. Antingen kan jag ta ett jobb som är kul men ligger i fel stad samt att mitt förtroende för de som styr hela skeppet svajjar lite sedan förra gången jag jobbade där. Eller så kan jag säga nej till det jobbet och vara i rätt stad men eventuellt inte ha nåt jobb vilket betyder att jag kommer må urpsykiskt dåligt och bara vara fattig. För att rädda mig från att må urpsykiskt dåligt så finns följande alternativ:
1. Någon som läser denna blogg tipsar eller alternativt ger mig ett jobb som kan ge mig lite lön (gratisjobb undanbedes alltså)
2. Jag drar till USA på bröllop sen cykelsemester och lever på bönor i tomatsås (som jag måste skölja av i någon närliggande bäck eller insjö eftersom jag är allgergisk mot tomatsås, kommer eventuellt bli magsjuk för första gången i mitt liv då det förmodligen kommer vara algblomning eller avloppsutmynning i just den sjön/bäcken/forsen) och sen åker jag till Tokyo och dansar buto i stadsfuktig 35gradig hetta, går ner i vikt, blir solbränd och kommer tillbaka som ett flagnande svältoffer med oerhörda dansskills!
3. Sitter hemma och deppar.
Ja, det finns ju för och nackdelar med allting men jag är fullkomligt förvirrad och obeslutsam. Får en säga nej till jobb även om det är dålig lön för det är ju ändå lön och jag är van vid att leva på ca 0? Jag ser många fördelar med att ta det sommarjobbet som erbjudits mig, jag får jobba med teater, jag får lön, jag kan leva billigt, jag kan spara pengar, jag får träffa fina människor som jag saknat. Men När ska jag få slå mig ner i Stockholm då?
Nä hörrni, förlåt för att jag är så himla deppig, det ju som Marie Jonsson aka Stand up Marie har tagit över min kropp och börjat skriva i bloggen.
"bubuhhu stackars mej bölmaskejn"
(maskejn: maskin меd Norröpingsuttal)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar