– Jag upplever att det är en styrka att blanda och mixa ihop röster från båda ställen. Dessutom så underbart att få jobba nära ungdomar. De lever så mycket, är i livet och bjuder på en helt annan energi än vuxna. En vitalitet och nyfikenhet vi har något att lära av, menar skådespelaren Sheida Shaghoie.

En tydligt skillnad, menar Nora Bredefeldt, som deltagit i båda produktionerna, är givetvis de olika miljöförutsättningarna. De unga i Norrbotten relaterade mycket till naturen, vara ute på fjället, snön och norrsken.

– I Botkyrka förhåller man sig till en stadsmiljö.

Däremot har både hon och Sheida Shaghoie slagits över hur stor del skolan och dess krav som uppfyller de ungas liv.

– Det är så mycket plugg och mycket prat om stressen i skolan. Hur de ska klara det men också oro över framtiden. Det är ganska sorgligt, säger Sheida Shaghoie.

Och vid frågor om själva arbetsprocessen, att få ett nytt manus en vecka före premiär, är båda mycket tydliga med vikten av att teatervärlden jobbar dokumentärt.

– Jag kunde aldrig identifiera mig med handling och karaktärer när jag gick på teater som liten. Teatern måste närma sig människorna och låta olika grupper komma till tals. Och den målgrupp vi spelar för är jävligt viktig, menar Sheida Shaghoie.

Nora Bredefeldt:

– Ärligt, jag är jättetrött på alla gubbar som spelas. Jag säger inga namn, men jag tycker det är mycket roligare att gestalta Dabik 13 år än Fröken Julie.

Fotnot: Sedan Kurirens besök har en av skådespelarna blivit sjukskriven och premiären har skjutits upp.