Teater Kaserin brukar varje år göra något juligt för sin publik men i år har deras bortavaro lyst med sin adventsljusstake.
Här är ett förlåt förnöjelse och förströelse från Teater Kaiserin.
Fri feministisk scenkonst intog Linköping
Tiggeri, vapenexport och tårtning av politiker. Det var några frågor som berördes när projektet Fri feministisk scenkonstsamling nyligen ordnade publika aktioner i Linköping. Nu hoppas deltagarna att scenkonströrelsen ska fortsätta att samarbeta och utvecklas.
Projektet Fri feministisk scenkonstsamling initierades av Ung scen/öst i Linköping och har samlat omkring 60 scenkonstgrupper från hela Sverige under fem helgträffar. Projektets första två år avslutades i och med aktionerna i Linköping men arrangörerna har ansökt om finansiering för ett tredje år och väntar besked senare i höst.
Under samlingarna bestämde deltagarna att de ville göra något politiskt och aktivistiskt tillsammans inför valet. De arbetade gemensamt fram teman och konstnärliga uttryck och den 5–7 september iscensatte fem grupper var sin aktion.
En ägde rum på Flygvapenmuseet. 22 deltagare gick in, lade sig under ett Jas 39 Gripen-plan och spelade döda i runt 90 minuter. De hade var sin blodampull i munnen och bar t-shirtar med planets slogan ”Se först, döda först”.
En annan grupp tog med sig var sin tårta till valstugorna på Trädgårdstorget. Några gick fram till partiernas representanter på plats för att diskutera deras politik med en tårta i handen. Maria Grudemo El Hayek är talesperson för gruppen och berättar att de ville ifrågasätta att tårtningar skulle vara ett hot mot demokratin.
– Vi hade bestämt att vi skulle ha en trevlig uppsyn och bjöd förbipasserande på tårta för att visa att vi inte var ett hot. Aktionen avslutades med att vi en efter en smällde tårtorna i våra egna ansikten när vi kände att det var läge.
Till exempel märkte de att några partirepresentanter blev illa berörda. Då kunde deltagarna tårta sig själva för att avdramatisera situationen och sedan fortsätta att diskutera.
Maria Grudemo El Hayek berättar att några av politikerna blev arga och en av SD:s representanter sa att han hade ringt polisen.
– Vi förstår att en person som blir tårtad kan känna sig kränkt och tycka att det var otäckt, att någon skulle kunna komma fram med något allvarligare. Men om man jämför en tårtning med faktiskt politiskt våld, som SD:s järnrör, mordförsöket 8 mars i Malmö förra året eller hästpolisbrutaliteterna i Malmö i år, då blir det absurt, säger Maria Grudemo El Hayek.
En annan grupp anspelade på diskussionen i augusti efter att kommunalrådet Paul Lindvall (M) nekat den omtvistade hiphopgruppen Kartellen att spela i Linköping. Under aktionen tog fyra personer på sig masker med Lindvalls ansikte och dansade till olika potentiellt kontroversiella låtar av artister som Ebba Grön och Bob Marley. Dansarna hade skyltar med texten ”Keep it loud, keep it free”.
En tredje aktion knöt bland annat an till det lokala partiet Spiritvs Neronis som vill förbjuda tiggeri. Deltagarna hade skyltar med texten “Ett problem – en lösning” och marknadsförde en prototyp av överdimensionerade skygglappar och öronskydd gentemot förbipasserande.
– Vi skulle vara så extremt tydliga som det bara gick men vi märkte att vår satir inte låg så himla långt ifrån verkligheten. Människor ville på riktigt veta vad vi tyckte. På något sätt var det plausibelt att sälja skygglappar, säger gruppens talesperson Nathaly Salas.
Förbipasserande stannade till för att prata och efter en stund kom en grupp EU-migranter fram för att fråga om gruppen tyckte att tiggare var ett problem. En del av dem var arga, andra var ledsna. Då avslutades aktionen och istället pratade deltagarna med tiggarna.
– Jag tyckte att det var en extremt intressant aktion och väldigt lyckad i att de pratade med så många, och med dem som det berörde, säger Maria Grudemo El Hayek.
Men Nathaly Salas är mer kluven.
– Jag tycker att det var en problematisk aktion. Det som var bra var att de här sakerna sägs av företrädare för riksdagspartier men tiggare förstår inte alltid att det sägs om dem. Nu blev det tydligt att det handlade om dem och vi kunde prata om det. Flera av dem som vi pratade med sa att de tyckte att vår “lösning” var en jättebra idé. “Det är bättre att folk låtsas att de inte ser oss än att de sparkar omkull våra muggar eller spottar på oss”, berättar Nathaly Salas.
Men hon skulle ha utformat aktionen på ett annat sätt om hon skulle göra om den.
– Vi använde en argumentation och en samtalston som är direkt fascistisk och inte vår. Det problematiska var ironin, som skapade ett von oben-perspektiv.
Nathaly Salas tror att det hade varit bättre att tala med tiggare i området innan aktionen genomfördes och försöka att inkludera dem på något sätt. Därmed skulle tilltalet antagligen ha fått ändras. Det var också något som togs upp när aktionen senare diskuterades inom scenkonstsamlingen.
– Fri feministisk scenkonstsamling har varit fantastiskt. Det är både ett tryggt rum och ett rum där saker kan klargöras genom att vi kan vara kritiska mot varandra, säger hon.
Maria Grudemo El Hayek tycker att det har varit både kul, intressant och peppande att få träffa likasinnade, utbyta erfarenheter och lära av varandra.
– Det känns mäktigt att vara en del av samlingen. Jag känner mig stärkt av att ha varit där.
Bland annat tyckte hon att det var givande att jämföra gruppernas utgångspunkter och uttryck, inte minst var de väljer att lägga tonvikten mellan budskapet och uttrycket.
– Jag skulle tycka att det var jättekul att göra en stor uppsättning tillsammans. Det är så mycket konstnärliga kunskaper och erfarenheter en vill utnyttja. Det känns också angeläget att driva vidare projektet ur ett politiskt perspektiv med tanke på hur det gick i valet och hur många röster SD fick.
Den femte aktionen som genomfördes under helgen knöt an till illegal affischering, berättar Ellen Nyman som ledde projektets tre sista samlingshelger.
– Jag tycker att det är kul att det i dag finns en bredd i synen på vad som är feministiska frågor. Att det att tänka genus självklart också omfattar rasism, vapenexport och fattigdom.
Ellen Nyman hoppas att samarbetena kommer att fortsätta.
– Jag hoppas att denna rörelse sporrar varandra till en våg med nya uttryck som i sig ger en ny eller annan syn på scenkonst. Jag har i den tid jag arbetat med samlingen upplevt en stark känsla av samhörighet och respekt för varandra och ett “tillsammans är vi starkare”, som de kan komma långt med. Vilket annat land har så många feministiska scenkonstgrupper? Jag tycker att det är magiskt, säger hon.
Fri feministisk scenkonstsamlings första träff hölls i januari 2013.
Scenkonstgrupperna som är med kommer främst från Stockholm, Göteborg och Malmö men även bland annat Norrköping och Umeå.
