Ring soc!

 Viktor Johansson och jag har gett ut en bok. Kanske en samhällskritik eller en dystopisk utopi. En bok som hoppas fokuset nångång under läsningens gång ska skifta från att problematisera karaktärerna i boken och istället börja ifårgasätta sig själv, sina egna livsval, fördomar, drömmar och lösningar. 

Här är i vilket fall som helst några ord om boken eller oss som författare. 

https://klassekampen.no/artikkel/2023-05-20/symbiotisk-skriving/zCMR

Men i år blir det òg gitt ut påfallande mange vanlege romanar som er skrivne av to personar. No kjem til dømes Viktor Johansson og Maria Grudemo El Hayeks roman «Ring Soc!» ut. Den handlar om Malin, som ikkje vil underkaste seg samfunnets konvensjonar. Viktor Johansson har tidlegare skrive så vel romanar som lyrikk, men dei siste åra har han først og fremst vore filmregissør – eit yrke der mange er innblanda i arbeidet. Maria Grudemo El Hayek jobbar på si side i teateret, mellom anna med stykke der ensemblet har samarbeida fram eit manus. Forfattarduoen seier sjølve at erfaringane med slike kollektive prosessar inspirerte dei til å skrive ein roman saman.

Lidiasboksamling- instagram : 

 Kan alla leva ett inrutat liv bakom

stängda dörrar och mellan fyra väggar? Svaret är ja

om man ska tro nykläckta soc-tanten Christer. Svaret

är nej om man frågar hemlösa Malin som mer än

gärna stannar kvar i sin bil, som är hennes trygga

bostad, trots att hon väntar barn

Som läsare kastas jag rakt in i de rappa dialogerna

mellan klienterna Lola, Malin, Sam, Haider och deras

notpoler från soc; Christer och Tommy. Jag bygge

själv upp en förväntan kring vad som kommer att

hända och hur det kommer att sluta

Vad ... vänta lite nu. Det spårar ju helt? Sâhär hade

inte verkligheten tillåtit att utfallet skulle bli! Eller så är

det precis så. "Vi" utomstående ser, är medvetna om

problematiken. "Dem" har för få resurser för att kunna

göra skillnad. Och jag, jag lämnas blank. Tom.

Snurrig!

Varför har "man" skrivit en bok på ca 300 sidor som

inte handlar om någonting nytt? Något som vi inte

redan känner tilI? Och så landar jag i att det är för att allt är sig likt och vi har en lång väg att gå för att nå de mål som finns skrivna i någon verksamhetsplan.

någonstans

Tack för läsexemplar @modernistarec

#ringsoc #mariagrudemoelhayek #vikorjohansson

Btj: 

Emil Grudemo El Hayek- en odödlig skådespelare

Min bror är bäst:

 

Med otrolig fingertoppskänsla utforskas döden

Publicerad i fredags kl. 16:40

Ögonblicksteaterns Små odöda låter även den vuxne fundera på döden med barnets perspektiv, skriver VK:s Em Lugnet.

I foajén på Ögonblicksteatern är det en förväntansfull publik som väntar på att bli insläppta till scenen där premiären för Små odöda sätts upp. Det blir tyst när en svartklädd figur med långt hår kliver ut genom dörren och presenterar sig som flugan. Vi blir instruerade att göra olika surrande ljud och går sedan tillbaka genom dörren. Efter en stund är det vår tur att kliva in. Där inne är det ingen vanlig scen som väntar oss; det är en scenuppsättning som bygger på rörlighet och omformation. Vi instrueras till att sätta oss på trappan framför Emil Grudemo El Hayek, Sofia Landström och Thomas Burström, klädda i svart, och väntar med spänning på vad som ska ske.

Innan föreställningen började fick vi instruktioner om att vi kommer vara i rörelse och att skådespelarna säger åt oss var vi ska stå och sitta samt vad vi ska göra. Efter den introducerande rörelseimitationen där skådespelarna speglar rörelser som utförs på en datorskärm sker allting i en rasande fart. Vi förflyttas in rummet där två födelsedagar sker.

Det är en pojke på en plats som fyller år samtidigt som en flicka på en annan plats också fyller år. Av en slump önskar de tillsammans att det inte ska finnas någon död längre, och när den önskan går i uppfyllelse hamnar vi i en dröm av existentiell och filosofisk karaktär.

Det är en bebis som fötts på samma dag som en larv och tidens logik suddas ut. Larven blir till en dagslända under samma tid som bebisen går från liten till vuxen. Däremellan är det utrymme för frågor som berör döden, vad en kan göra om en är ledsen och behöver gråta, hur en begravning går till och vad vi blir när vi dör, där kreativa svar som en stjärna, kanin eller ens favoritdjur ropas ut av publiken.

Trots att allting händer snabbt och att det är mycket som händer på flera olika ställen samtidigt finns det alltid utrymme för pauser där reflektion sker i interaktion med publiken. Det är dans, vad en kan tänkas säga vid en begravning och utdelandet av olika maträtter gjorda av luft till den som vill ha.

Det är en givande timme där döden utforskas på ett lekfullt och avslappnat sätt och där barnen får komma till tals om sina egna tankar om döden. Det är med en otrolig fingertoppskänsla som skådespelarna närmar sig ämnet och balansen mellan lek och allvar är väl avvägd. Trots att Små odöda har den tilltänkta målgruppen barn i lågstadieålder är det oundvikligt för den vuxne att inte bejaka sitt inre barn och filosofera kring ämnet med ett barns perspektiv.

Em Lugnet

https://www.vk.se/2023-03-03/med-otrolig-fingertoppskansla-utforskas-doden

Några år senare

 God afton. 

Efter att världspandemin bröt ut och mitt barn började på förskolan blev jag strandad i Stockholm och har tyvärr behövt tacka nej till massa intressanta och roliga jobb runt om på Sveriges teatrar. 

Istället tog jag tag lite grann i det där med mitt ursprung och pluggade lite arabiska och har försökt knåpa på historier kring pappa, arabgrejer, svenskgrejer och mellanförskap. Vi får se vad det mynnar ut i.

Några film och tvjobb har jag hunnit med,  Ufo Sweden, Lill-Zlatan och mobror Raring,  Rum för Avsked mm.  Mest peppad är jag inför Nelly Rapp 2 som premiärar i höst. 

För tillfället jobbar jag med en superfin och lite läskig lågstadiepjäs av Anders Duus på Teater De Vill. Om du vill komma och titta på mig och mina två fantastiska kollegor så får du gärna maila eller ringa mig. 

Förresten, i mars debuterar jag med Ring soc! som jag skrivit ihop med Viktor Johansson!