The Artist Formerly Known As Grude

Hej. Tuggummirumpan här.  Förut kallade jag mig för Grude men numera använder jag mig av en symbol, jag har nämligen växt som människa, jag har blivit en ny människa. Ni kan kalla mig tuggummirumpan. (ni fattar vad jag menar om ni är trogna läsare av bloggen alt. bara har läst förra inlägget.

Men nu: lite allvar. Ni kanske undrar varför jag inte skrivit på några dagar? Ni kanske inte varit oroliga för mig men ni har, av fullkomligt själviska anledningar, haft lite ångest över att eran favoritblogg har varit tyst i flera dagar - inte en uppdatering sen i fredags.
Ni kanske inte läser nyheterna så ofta, men ni kollar minhemligablogg och facebook varje dag...mmm men nu är det faktiskt så att det varit jordbävning i Tokyo. Ja, jag har alltså varit med om en jordbävning och varit alldeles för skakad (göteborgshumor) för att kunna skriva.
Okej, några djupa andetag nu, vi räknar tillsammans till 10 och sen ska jag försöka berätta vad som hände. In genom näsan, ut genom munnen, vi andas in genom näsan ut genom munnen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.....

Det var i Lördags det hände.

Jag hade varit på ett noh + modern dansevent. Det var sämre än jag förväntat mig. Jag kan berätta mer om det senare, men nu måste jag bara få ur mig det här om när marken under mina fötter började röra på sig.

Jag åkte från eventet till ett annat event
 (eftersom jag lever ett  highslicksexyrollinghautecouturejetsetlyxurylife så går jag mycket på event).

Jag mötte LillS, vi var ute i god tid så vi gick till en bokaffär, en jättestor bokaffär med de vackraste och  mest intressanta böcker ni kan tänka er, vi ville bo där. Vi stannade kanske lite för länge. Om vi hade gått därifrån 15 minuter tidigare så hade vi kommit i tid till eventet på Art Initiativ Tokyo, men vi var som förtrollade, vi var som uppslukade av böckerna så vi stannade.

När vi sedan stod nedanför AIT-lokalen och skulle ta hissen upp så hände något mycket märklig. Vi stod där och agerade precis som vanligt, vi tryckte på hissknappen och väntade på att den skulle komma ner till vårt plan... men inget hände. Det stod på den lysande skylten att hissen var framme på våran våning men dörrarna öppnades inte. Efter en stunds väntan bestämde vi oss för att gå upp för trapporna, 4 våningar upp...

När vi kom upp hade eventet redan börjat. Vi hade kommit försent. För sent.
Vi ursäktade oss inte, vi tog istället varsin öl och började mingla.
Det var då det hände...

LillS stod någon meter i från mig och pratade med några tyskar och jag pratade med en japan från AIT,   så plötsligt frågade hon om jag märkt av jordbävningen.
"nej" sa jag förvånat "vaddå?"
Hon började berätta...det hade varit en jordbävning för bara någon timma sedan. Kanske var det medan jag åkte tunnelbana från event 1 till event 2, kanske var det när jag stod och väntade på LillS, kanske var det MEDAN vi kollade på böcker! Det enda som är säkert är att hissen hade slutat fungera på grund av jordbävningen. Jorden hade skakat så mycket att vi, som direkt följd av detta, hade varit tvungna att gå upp de 4 våningarna för att komma dit vi var.

Jag gick bort till LillS och berättade vad som hänt. Jag sa att det skett en jordbävning och precis just då så kändes det som att marken rörde sig under våra fötter.