Jag fann lyckan under trappan

Det var en gång för länge sedan en formgivare (och författare) som hette William Morris. William Morris gjorde de vackraste tapeterna du kan tänka dig. Mönstrena och färgerna var så underbart komponerade att vid blott ett ögonkast på en tapet svimmade unga kvinnor av hänförelse och detta mer än hundra år efter Herr Morris död.

År 2012 kostade en rulle ca 800kr vilket var dyrt för en fattig kulturutövare som jag själv. Detta trots att det gick emot Herr Morris ursprungliga ide´ med sin formgivning. Jag citerar internet:

William Morris (1834-1896) är tveklöst världens mest kända socialistiska tapetdesigner. Tillsammans med bland andra medlemmar ur det Prerafaelitiska Brödraskapet startade han 1861 ett inredningsföretag vars mål var att göra god hantverksmässigt producerad design för folket, som en uttalad reaktion på industrialismens massproduktion. Estetiken byggde framför allt på medeltida förlagor.
Företaget blev en succé, även om kundkretsen främst utgjordes av kyrkor, kungligheter och välbeställda privatpersoner, eftersom det exklusiva hantverket var för dyrt för de breda massorna, och den omfattande produktionen innefattade bland annat gobelänger, möbler, kakel och glasmålningar.

Vi befinner oss för tillfället i Tokyo, året är som tidigare nämnts 2012 och jag är i ett hem där folk har bott en kort tid för att sedan åka härifrån. I detta hem har dessa människor lämnat kvar saker de inte vill ha längre och häromdagen så städade LillS och jag ur hemmet eftersom vi båda två gillar ordning och reda.

Jag kryper in i en vrå under trappan och där ligger den. Rullen. Min dröm och fantasi blir till verklighet. Jag är lycklig för första gången i mitt liv.



Den översta bilden är tagen från en sida på internet som innehas av en William Morristapet-återförsäljare. Bilden här till vänster är tagen med min egen kamera.
Färgavvikelser kan förekomma.