Detta är delvis en självupplevd berättelse, jag hittade på allt utom illamåendet pga godisätande. Jag tänkte att jag skulle testa att skriva som att "jaget" är en kille. Jag har nog inte gjort det på bloggen förut, fast jag har gjort det många gånger på papper. Framförallt har jag skrivit många kriminalnoveller i min barn/undgom. Då var mördaren ofta av manligt kön.
Ni kanske märkte hur jag ändrade språkbruket. jag skrev till exempel: "skitilla" "zappa" "random" "langa" "fan", ord som är helt klart grabbiga, det är för att jag lever mig in i livet som kille. Jag är skådis, jag kan sånt, method acting, det blir väldigt trovärdigt. Ingen kan tro att det är en tjej av kvinnligt kön som har skrivit historien.
Killen i min historia här ovan fick sammanlagt 3,5 rader. Kanske var det för att jag tycker att män brukar få väldigt mycket plats i medierna ändå eller så var det för att han var tvungen att gå och kräkas. Det är en tolkningsfråga.
Jag tycker det var väldigt trovärdigt. Jag tänkte direkt att "nu måste hon ha skaffat en gästbloggare, det här har inte Maria skrivit själv" Skickligt gjort! Också intressant att följa ditt resonemang om processen.
SvaraRaderaTack kära Sokawe. Vad kul att du skrev ned dina reflektioner, det uppskattas väldigt mycket här på enmannaredaktionen.
Radera