cykellåset och joggingrundan

I vintras köpte jag ett nytt cykellås. Jag har dock varit för lat för att byta ut det gamla cykellåset mot det nya cykellåset fram till nu. Det var nämligen så att den nya cykellåset var ihopsnört med sånna där plastband som en kan, typ, låsa fast saker med, ni vet sånna där som har som en liten fyrkant på sig och själva bandet är lite räfflat så när en drar räffelbandet genom fyrkanten så kan en liksom inte dra tillbaka det utan det blir som..låst. Fattar ni? Ett sånt här:

Nu förstår ni varför jag inte orkade byta cykellås, det innebar ju nämligen att jag var tvungen att först hämta en sax och klippa upp dom där plastbanden och sen var jag också tvungen att läsa på instruktionslappen hur jag skulle ställa om kodkombinationen på låset. Ja, det är nämligen ett spirallås med kodkombination jag köpt.
Och så i förrgår hände det...jag gjorde det! Jag klippte plastband, läste instruktioner, låste fast min cykelkorg på cykeln med det gamla låset och började använda det nya spiralformade kodkombinationslåset.
 Det är fantastiskt! Vilket frihet!
Jag behöver aldrig krångla med nycklar hit och dit. Behöver ingenting, bara komma ihåg min kod (jätte-enkelt det är nämligen väldigt ihopkopplat med när jag fyller år) och sen är det bara att cykla, cykla, cykla.

ungefär så här ser låset ut

I går gick jag en promenad också. Så plötsligt kände jag för att jogga. Det är väldigt konstigt för att vara mig då jag utsattes för barndomstrauman av min gympalärare på högstadiet. Han tvingade oss att springa 5 km typ 6 mån om året, 2 ggr i veckan och jag som ville ha en 5a i gymnastik tvingade mig att springa fortare än jag egentligen kunde. Jag var alltid svimfärdig och spyfärdig och hade blodsmak i munnen. En gång fick jag mitt första astmaanfall ute i skogen, helt själv var jag och jag hade inte kraft att ropa på mina förbispringande klasskamrater och lärarassistenten som cyklade förbi. Jag visste heller inte vad det var jag hade fått, kände bara att jag inte kunde andas och var tvungen att sitta ner.

I vilket fall som helst så hatar jag att jogga/springa/motionera i skog och mark o natur. Men i går, då kände jag plötsligt för det, så jag gjorde det, jag joggade, i säkert 30 sekunder.
 Jag tror jag ska göra om det nån dag.