Florentin klev upp ur sängen och gick för att sätta på kaffe och mannagrynsgröt. Som vanligt klängde sig Ghorm fast vid hennes ben och hängde kvar där medan Florentin utförde morgonsysslorna. Florentin hade enormt långa och bastanta ben som Ghorm brukade klättra upp och ned för, som morgongymnastik.
Florentin var just i färd med att duka frukostbordet när Ghorm frågade om hon hade mens.
-Nej? Florentin blev nervös, skulle Ghorm återigen börja suga musten ur henne?
-Varför luktar det då järn i rummet? Just som han sagt det hördes ett svagt krafsande från rören i taket.
-Där, där! Det spökar, jag sa ju att det spökar! skrek Florentin skräckslaget.
Ghorm sa ingenting utan klättrade helt sonika upp längs Florentins kropp och ställde sig på hennes huvud. Därifrån kunde han hoppa upp på köksskåpet och lägga örat mot röret. BOOM. Innifrån röret slog någonting ut mot Ghorm som av smällen ramlade ner. Madam Sokawe vaknade av ljudet och flög snabbt in i köket för att ta emot honom.
Likt dagen innan började hela rummet vibrera.
-Florentin, visste du om det här? Madam spände anklagande ögonen i Florentin.
-Ja..men jag tänkte att det kanske var Ghorm och så trodde jag du var rädd för spöken...
- Ha nä du, jag rädd? Dumheter. Och Ghorm...han kan förtrolla sig till nästan vad som helst, men sådan här skada kan han inte göra.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
Madam rabblade ramsan i timtal medan hon gick omkring i rummet, spottade på golvet och trollade fram servett efter servett som hon sen kastade på Ghorm. Ghorm i sin tur gick hela tiden bakom henne och plockade upp servetterna och sprang och kastade dom i papperskorgen. Florentin plockade upp dom och la dom i pappersåtervinningen. ¨bara för att vi driver ut spöken behöver vi väl inte helt strunta i miljön" tänkte hon men sa ingenting. Det var inte läge att bråka om det nu.
Spöket visade sig vara svårare att mästra än någon av dom kunnat ana. Fasansfulla skri´n fyllde rummet och ju mer Madam höjde rösten desto mer vibrerade rummet. Rören skakade nu så kraftigt att de började gå sönder, en efter en sprack de. Luft, vatten och fekalier sprutade ut över våra vänner och fyllde rummet. Krafsandet och skriet blev alltmer outhärdligt.
Madam föll ner på golvet av utmattning och Florentin och Ghorm stannade upp i servettplockandet.
I samma stund upphörde allt.
Tid och rum verkade slutat existera.
Likt foster i en enorm livmoder flöt de omkring i det vatten och avföringsfyllda rummet.
Det enda som hördes var ljudet av deras egna hjärtslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar