Hej och välkomna till Marias Japanblogg.
Är du intresserad av att läsa en sanningsenlig text? Läs under siffran 2.
Är du intresserad av att få eventuella fördomar bekräftade samt läsa andra osanningar och hittepå? Läs under siffran 1.
1.
Jag befinner mig i Tokyo. Det är en till ytan rätt liten stad men rymmer ändå en hel del människor eftersom det bara finns skyskrapor här! Japanerna är mycket korta allihop och ingen pratar engelska. I dag hände något mycket märkligt. Jag träffade en liten, liten, liten gumma som sa att hon var 133 år gammal. Hennes fötter var lika stora som min handflata (alltså bara handflatan, inga fingrar medräknade). Pyttepyttesmå.
Gumman berättade att jag var väntad. Förvånat tittade jag mig omkring och undrade om hon inte misstog mig för att vara någon annan.
"nej, nej, nej" sa hon och förklarade för mig att enligt en 100-årig spådom skulle en lång brunhårig jättekvinna komma till Motohasunuma (området där jag nu bor och befann mig när jag träffade kvinnan), hon skulle fråga efter vägen till affären (jag hade frågat efter vägen till affären) och denna kvinnan var utvald.
-Utvald? Frågade jag.
-Utvald. Svarade gumman och tittade lite klurigt på mig.
-Men jag är bara turist här. Förklarade jag.
-Är du verkligen det...Sa hon utan att ställa en fråga utan fortsatte titta på mig med sin kluriga blick.
-Nja, jag ska dansa buto också. Svarade jag.
-mm det ska du göra. Du ska göra mycket dansa. Du ska dansa för Japan.
-Dansa för Japan? Frågade jag.
-Du är utvald att hitta den stora kletiga potatisen för att rädda andevärlden från ondskan. Gå nu, skynda, fråga din tvilling, katten, östan om bron västan om Sunkus (sunkus är en motsvarigheten till 7eleven här).
-Men jag kan ju inte ens prata japanska, hur ska jag hitta en katt? Jag fattar ingenting av vad du säger och dessutom ska jag ut och dricka öl i kväll, jag har inte tid med sånt här. sa jag och tänkte att den här gumman är ju tokig. Jag måste snabbt härifrån.
-Förstår ingenting, nej. Vilket språk tror du jag talar? sa hon och inte förrän då upptäckte jag att hon pratade ju på gammeldags japanska och jag, jag förstod varenda ord hon sa.
-Gå till katt tvilling, skynda, schas. Skynda. sa hon och lunkade in i en mörk gränd.
Jag försökte springa efter men när jag skulle in i gränden var gränden plötsligt borta och jag sprang istället rakt in i en husvägg.
Vilket mysterium. Vad ska jag göra. Ska jag verkligen tro på sådana här spökerier och hittepå-uppdrag.
Kanske det bara är i min fantasi det hänt. Kanske jag drömt alltsammans? Kanske är det mitt undermedvetna som har hittat på allt det här för att få mig att känna mig viktig och fylla en funktion på min ensamma resa i Tokyo.
Jag gick hem och skrev ner vad som hänt. Kanske kan ni hjälpa mig avgöra vad jag ska göra? Snälla!
Jag går ut och dricker öl sålänge.
2.
Jag sov till klockan 17 idag.
Är du intresserad av att läsa en sanningsenlig text? Läs under siffran 2.
Är du intresserad av att få eventuella fördomar bekräftade samt läsa andra osanningar och hittepå? Läs under siffran 1.
1.
Jag befinner mig i Tokyo. Det är en till ytan rätt liten stad men rymmer ändå en hel del människor eftersom det bara finns skyskrapor här! Japanerna är mycket korta allihop och ingen pratar engelska. I dag hände något mycket märkligt. Jag träffade en liten, liten, liten gumma som sa att hon var 133 år gammal. Hennes fötter var lika stora som min handflata (alltså bara handflatan, inga fingrar medräknade). Pyttepyttesmå.
Gumman berättade att jag var väntad. Förvånat tittade jag mig omkring och undrade om hon inte misstog mig för att vara någon annan.
"nej, nej, nej" sa hon och förklarade för mig att enligt en 100-årig spådom skulle en lång brunhårig jättekvinna komma till Motohasunuma (området där jag nu bor och befann mig när jag träffade kvinnan), hon skulle fråga efter vägen till affären (jag hade frågat efter vägen till affären) och denna kvinnan var utvald.
-Utvald? Frågade jag.
-Utvald. Svarade gumman och tittade lite klurigt på mig.
-Men jag är bara turist här. Förklarade jag.
-Är du verkligen det...Sa hon utan att ställa en fråga utan fortsatte titta på mig med sin kluriga blick.
-Nja, jag ska dansa buto också. Svarade jag.
-mm det ska du göra. Du ska göra mycket dansa. Du ska dansa för Japan.
-Dansa för Japan? Frågade jag.
-Du är utvald att hitta den stora kletiga potatisen för att rädda andevärlden från ondskan. Gå nu, skynda, fråga din tvilling, katten, östan om bron västan om Sunkus (sunkus är en motsvarigheten till 7eleven här).
-Men jag kan ju inte ens prata japanska, hur ska jag hitta en katt? Jag fattar ingenting av vad du säger och dessutom ska jag ut och dricka öl i kväll, jag har inte tid med sånt här. sa jag och tänkte att den här gumman är ju tokig. Jag måste snabbt härifrån.
-Förstår ingenting, nej. Vilket språk tror du jag talar? sa hon och inte förrän då upptäckte jag att hon pratade ju på gammeldags japanska och jag, jag förstod varenda ord hon sa.
-Gå till katt tvilling, skynda, schas. Skynda. sa hon och lunkade in i en mörk gränd.
Jag försökte springa efter men när jag skulle in i gränden var gränden plötsligt borta och jag sprang istället rakt in i en husvägg.
Vilket mysterium. Vad ska jag göra. Ska jag verkligen tro på sådana här spökerier och hittepå-uppdrag.
Kanske det bara är i min fantasi det hänt. Kanske jag drömt alltsammans? Kanske är det mitt undermedvetna som har hittat på allt det här för att få mig att känna mig viktig och fylla en funktion på min ensamma resa i Tokyo.
Jag gick hem och skrev ner vad som hänt. Kanske kan ni hjälpa mig avgöra vad jag ska göra? Snälla!
Jag går ut och dricker öl sålänge.
2.
Jag sov till klockan 17 idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar