En heterosexuell historia: Han kom och tog hennes fönster

Det var en riktig vargavinter som hade kommit till Stockholm.  I källaren satt Författarinnan och skrev. Det var en kall och mörk och fuktig källare, men det var så hon ville ha det. Kallt och mörkt och fuktigt.
Där satt hon och skrev på sina memoarer, romaner och självbiografier, ja hon var en riktig kulspruta när det gällde att skriva.
RATATATATA, som en kulspruta lät det när hennes fingrar flög fram över skrivmaskinen. Fort och utan paus.

Så bultade det plötsligt på dörren. "vem kan det vara som kommer och bultar på min dörr till min kalla, mörka och fuktiga källare?" tänkte hon och trippade bort mot dörren. Där utanför stod en man, en ung och reslig man iförd endast arbetskläder.
-Jag är här för att fixa ditt fönster ma´m. Sa han med en så mörk stämma att det kändes som åskan gick i hennes kropp.
-Mitt, mitt, f,f, fönster? stammade Författarinnan. Hon hade alltid haft problem talet. Det var därför hon hade valt författaryrket, hon hade tänkt att då skulle hon slippa prata med folk, i skrift stammade hon nämligen inte alls. I skrift flög fingrarna fram över skrivmaskinen som vore det en kulspruta. RATATATATA
- Så här kan du inte ha det Ma´m, sa arbetaren. Här är så kallt och mörkt och fuktigt, släpp in mig så ska jag se till att du blir varm istället. Sa han och trängde sig in det kalla, mörka, fuktiga utrymmet.

Hon kunde inte röra sig, hon bara lät det hända. Det var som att hon hade en utomkroppslig upplevelse. Arbetaren reste sin stege och hon stod som förstenad när han sedan tog fram sin enorma borr från byxorna och borrade upp skruvarna till fönstret. RATATATA. Sedan lyfte han varsamt ner hennes fönster och så satte han upp ett skydd av plast.
-Jag kommer snart. sa han. Jag kommer snart tillbaka med ett nytt fönster.
Han lämnade henne. Inom sig ville hon skrika. "kom tillbaka! Du kan inte lämna mig såhär! Kom tillbaka, du kan inte bara komma här och vända upp och ner på hela min värld och ta mitt fönster och lova mig värme och sen bara gå" men hon stod tyst.
Hon ville säga att innan han kom hit så hade kylan inte bekommit henne, men nu...nu var hon helt utan skydd mot kylan, hela hennes kropp knottrade och knoppade sig. Hon stod så en stund, sedan gick hon och satte sig vid sin skrivmaskin igen. Ra ta ta    ta       ta.