I natt kunde jag inte somna. Det var tråkigt men jag somnade till slut i alla fall. Sen mitt i natten så vaknade jag av att huset skakade. Jag blev rädd och tänkte att "nu är det jordbävning igen" sen blev jag sådär yr igen som att marken gungade. Men så tänkte jag att det nog var spökerier i mitt huvud. Eller eventuellt spöken i huset, det var nämligen så att min Ipod hade satt igång sig själv några gånger under natten och det kan ju tyda på spöken har jag hört.
På morgonen tittade jag på internet så såg jag inget på nyheterna om att det varit en jordbävning i Tokyo under natten/morgonen så jag tänkte att det kanske var en stor bil som körde förbi huset bara- det brukar nämligen också orsaka lite skak.
Jag vet fortfarande inte vad det var men för några timmar sen så var LillS och jag i en bokaffär, på den översta våningen i bokaffären! Fast inte på den översta våningen i huset.
Så började det låta mulleribulleri och fönstrena började skaka och så kände jag mig sådär rund under fötterna som man kan göra om man har druckit för mycket alkohol och befinner sig på en båt på ett hav där vågorna vågar sig. Sen sa personalen åt mig att inte stå kvar vid bokhyllan så att jag inte skulle få böcker och hyllor i huvet.
LillS befann sig då en våning under mig men vi lyckades hitta varann vid en samlingspunkt. Tumult utbröt inte.
Vi mår bra. Vi ska inte evakueras. Tsunamivarningen har avblåsts även om det kom vågor men jag blev inte blöt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15894879.ab
Asså jag höll på att dö av oro! Eller jag hade gjort det ifall jag hade vetat om att det var en jordbävning hos dig. Nu visste jag ju inte det. Men OM jag hade vetat. DÅ hade jag dött!
SvaraRadera