Del 6. Inget om spöken men mer av annat.

Florentin började efter en stund känna sig svag. Hon var nu mycket blek och mager. Ghorm hade sugit i sig nästan allt blod och han visste att han måste sluta, men hon smakade så gott, han var som i ett rus. Han kände sig stark. Starkare än någonsin förr.Ghorm hade sedan några månader tillbaka slutat gå på ABS-mötena. Gruppen för anonyma blodsugare. Florentin visste inget om detta men hon började nu ana att så var fallet.

-Ghorm, viskade hon. Ghorm, sluta snälla jag ber dig, sluta.... Hennes röst var mycket svag. Hon hade tappat grepp om tid och rum och hon kände hur hennes sista krafter sakta försvann. 

- Ghorm....du kommer ta livet av mig...

Ghorm stannade upp i sugandet. Han kände sig lite illamående.

“det måste vara glassen” tänkte han och började hulka. Han sprang bort till städskåpet, tog fram skurhinken och började spy. Han kräktes ut flera liter blod. Efter en stund låg han utmattad på golvet brevid hinken. Kröp bort till badrummet, tog fram en tom spruta och fyllde den sedan med blodspyan. kröp sedan bort till Florentin som låg avsvimmad kvar där han lämnat henne. Han stoppade nålen i hennes armveck och sprutade in blodet, fyllde en ny spruta och sprutade in även den i Florentin. Hon stönade svagt medan färgen i hennes ansikte så smått började komma tillbaka. Då ringde telefonen. Utan att tänka efter svarade han.

-ja det är Ghorm. 

-Ghorm? Är Florentin med dig? Det var Kalina

-eeee florentin? Vem är det och varför skulle hon vara med mig?

-För att du svarar I hennes telefon din dummer..Kalinas röst lät skärrad och lite sur.

-Nej Ghorm? Nej, du måste ringt fel, sa han snabbt och slängde på luren.

Sekunden senare knackade det på dörren. Ghorm tassade bort mot dörren i sina tofflor.

-Vem är det? Viskade han genom dörren men innerst inne visste han. Han kunde känna vreden som ett energifält genom järnet.

Porten flög upp och i mullret av åskar och blixtrar uppenbarade hon sig

-JAG ÄR Madam SOKAWE, ni har gått bakom min rygg! Skrek hon och Vreden lyste ur hennes ögon!

-Jag kan förklara..försökte Ghorm. Det är inte som du tror.

-Jag vet nog. Jag vet nog, vad ni två håller på med!!!Var är hon? Var är hon. Du har sugit hennes blod, jag kan se det på dig!

-Nej nej vi har bara älskat.

-Kära storebror, vem tar du mig för? Det förstår jag väl, ni har båda en glupsk aptit på sex och mat men hennes blod, det hade jag hoppats att du låtit bli. Vi behöver henne, vi älskar henne

-Förlåt mor. Förlåt, jag, jag kunde inte hålla mig.

Innan Ghorm hunnit blinka stod Madam Sokawe vid den ännu omtöcknade och något förvirrade Florentin. Sokawe böjde sig över Florentin och särade på hennes ännu bleka läppar.

-DRICK. sa hon och hällde i en hel flaska whiskey på bara några sekunder.

-Så där ja. Nu ska hon nog få tillbaka krafterna. 

Mycket riktig , Florentins kropp bestod efter en livstid av wiskeydrickande mer av denna gudomliga dryck än både vatten och blod tillsammans och efter en stund var hon pigg och kry som en kalv på grönbete

 När Florentin vaknade nästföljande dag, med en enorm huvudvärk,  låg hon hemma i källarrummet med Ghorm på ena sidan och Kalina (som hon förövrigt vägrade bli kallad längre, hädanefter var hon bara Madam Sokawe eller möjligtvis bara Madam) på den andra.

Minnesbilderna från kvällen innan var suddiga för Florentin men så mycket kom hon ihåg att hon hade fått klart för sig att Ghorm och Madam inte alls var gifta, De var släkt i flera generationer tillbaka, bara de två. Madam Sokawe var egentligen mycket riktigt Madam Sokawe och var mästare i magi och häxkraft. De hade båda blivit förförda av Florentin några år tidigare och bestämt sig för att dela på härligheten. De hade träffats på Grand Canaria där Florentin tillsammans med Zeke på den tiden ägt ett hotellkonglomerat. Där Zeke styrt ön med, vad som närmast kunde beskrivas, en maffialiknade järnhand. När Zeke hade åkt in i finkan  på livstid hade Ghorm och Madam sett till att smuggla Florentin därifrån i en enorm godisförpackning. Ghorm samlade nämligen på sådana och hade en alldeles lagom stor förpackning för Florentins kropp. De hade skickat iväg Florentin på ett skepp på väg mot Frihamnen. Detta mindes Florentin mycket svagt för då hon knappt kunnat andas i förpackningen var hennes minnen även från resan mycket luddiga. Dessutom hade hon blivit smittad av blodpest men det hade Ghorm rådit bot på och Florentin var nu helt frisk från den åkomman. 

tre kvinnor i en säng

I dag är jag så himla trött. I går var jag lite full. Lilla damp och jag underhöll oss med öl och varandras sällskap i går, sedan blev det natt och Kalina kom hem och vi lekte. Sen läste vi erotiska noveller innan vi somnade och jag fick sova i mitten. Jag sov sådär bra.  Idag är jag trött, när jag är trött har jag en tendens att bli ledsen. I dag skulle vi varit kreativa men det gick inte. Nu har vi  ätit god mat som lilla damp lagade. Det var gott. Jag har diskat. De andra spelar mobila spel i sängen. Jag ska lägga mig och slumra lite där en stund och jag hoppas att jag vaknar av massage och gulliga röster som säger "nu ska vi titta på film och äta godis som vi varit och köpt". Jag håller tummarna.

Den spännande fortsättningen på bloggsagan kommer väldigt snart. I nästa avsnitt kommer det hända grejer vill jag lova.

Del 5. Blod, sammet och mannagrynsgröt

En stund senare låg Florentin på det nakna stengolvet, insvept i ett par röda sammetsgardiner. Gardinerna hade rivits ner i den intesiva akten.
Ghorm låg brevid henne och åt en glass.
-vill du ha?
-nej tack
-varför det?
-jag är inte sugen
Ghorm förstod inte vad hon menade. Hur kan någon inte vara sugen på glass? Hans favoritsmak på glass var päron, kola och viol. Var för sig eller i kombination, det spelade ingen roll. Han gjorde alltid egen glass hemma i slottet. Han hade en get nämligen, ett stor mjölktung getkviga, den mjölkade han varje dag och gjorde sedan glass på alltihop.
Han blundade och kysste Florentins kind med glass-fuktiga läppar. När han öppnade ögonen igen såg han att de röda sammetsgardinerna hade färgats mörkröda bakom Florentins huvud. Som blod färgar blod.
-Vafalls? utbrast han Det är blod, blod överallt! Ghorms ögon skiftade färg, från blå till gröna.
Hans näsborrar vidgades, hans kroppshår blev rakt och hans läppar började pluta. Han sög i sig blodet som fastnat på Florentins huvud och han letade sig nedåt; halsen, axlarna, magen..han stannade upp, synade Florentins kropp och dök sedan, som i en attack, ner mot hennes fötter. Där kröp han ihop som ett litet djur och sög glupskt i sig blodet som sipprade ut från såren hon fått kvällen innan.
Florentin som inte var så förtjust i att duscha tyckte det var praktiskt att få fötterna rengjorda efter den långa resan hit och lät honom därför hållas.

Samtidigt i källarrummet på östermalm...

Kalina stod i köket. Hon hade en lustig känsla i magen av att allt inte stod rätt till. Hade egentligen ingen matlust men hade bestämt sig för att koka mannagrynsgröt till middag. Hon sträckte sig efter en skål på översta hyllan men lyckades inte nå den. Hon sträckte sig på tå men var ändå flera centimeter i från att ens snudda den.
Hon gick för att hämta en stol att stå på. Men just som hon vänt ryggen åt kökshyllan började röret i taket bukta ut för att slutligen putta till skålen så den föll i marken. Kalina ryckte till av smällen. Skålen rullade på golvet och röret hade börjat röra sig som en orm som just svalt ett rådjur.
Hattarna i sovrummet föll ner allihop. Glaset i väggtavlorna sprack av vibrationen och rummet fylldes av ett högfrekvent metalliskt ljud.

Del 4. Florentin går på spökjakt

När Kalina vaknade den morgonen låg inte längre Florentin bredvid henne. Istället låg en lapp på hennes nattduksbord. 


Älskling, jag var tvungen att hastigt åka till Göteborg och jobba. Jag vet inte när jag kommer tillbaka men jag kommer tillbaka.
ps. jag har gjort i ordning kaffe, det är bara att trycka på mocca master-knappen. Ost finns oxå.


från din f


När Kalina försökte ringa Florentin fick hon inte något svar. Signalerna ekade tomma i luren, och lät det inte som det gör när man ringer ett utländskt nummer? 
Jo, för Florentin hade ljugit ännu en gång för sin kära magiker. Hon hade inte alls åkt till Göteborg. När hon klev av långfärdsbussen stod hon nämligen på Ukrainsk mark. Hon hade åkt till Kryvvj Rih, staden där Ghorm bodde. Florentin hade inte kunnat släppa tanken på att det kanske var Ghorm som spökade trots att han inte var död...eller var han det?


Florentin tog en droska och begav sig genast till Ghorms hus. Här fanns ingen tid att förlora. 
"det måste vara Ghorm, jag vet ju att han älskar hattar" tänkte Florentin. 
Det hade börjat blåsa upp till storm och hästen som drog droskan de farofyllda milen var slutkörd efter bara några timmar. Ghorm bodde högst upp på ett berg och en lång slingrig upptrampad väg längst skogen ledde upp till hans slott. Ett slott hans familj ägt i generationer. Vid foten av berget stannade kusken och bad Florentin att gå ur. 
-Ви можете ходити останнього біта. Кінь стомився і наляканий. 
skrek kusken för att överrösta stormen . 


Florentin visste att det inte var någon ide´att tjata. "När en kusk säger nej så är det nej" tänkte hon.


-Ніхто ніколи не вийде живим! Ви дурні, щоб думати, ви будете це робити!
var det sista Florentin hörde av kusken innan denne snabbt skyndade iväg. Och plötsligt verkade det som att hästen inte var så trött ändå.
"Ingen har någonsin kommit levande därifrån!! Du är dum som tror att du kommer göra det! " översatte Florentin kuskens ord , "Ha ha ukrainska kuskar är visst rädda av sig oxå" 
Hon var inte den som hade fegat ur förr och inte tänkte hon göra det nu heller. Under sina år som solovårare och kringströvande skurk hade hon och  Zeke lilla damp minsann varit med om värre saker än att gå upp för ett berg.
Ensam i natten traskade Florentin den mödosamma milen upp för berget, vargarna ylade och åskan dundrade.
"Vilken tur att det blixtrar, då ser jag ju vart jag går" tänkte Florentin som alltid varit väldigt positiv till sinnet.
Väl framme vid slottet stannade Florentin upp och la sitt långa regnvåta hår till rätta. Den vita nattsärken hon gått och lagt sig i natten innan hade hon fortfarande på sig och den satt som klistrad mot hennes välskapta figur. 
Hon slog med dörr-knackaren mot järndörren. Nu kände hon hur kallt det var oxå.
Långsamma släpande steg hördes innanför dörren och snart hörde hon hur dörrvredet låstes upp. Den gamla porten gnisslade när den öppnades.
-Florentin? Är det du? sa en liten hårig man med skorrande stämma. 
-Ja, Ghorm, det är jag, din Florentin. sa hon med den där djupa, sensuella rösten som bara kommer fram vid mustiga tillfällen. Du lever och jag är här nu. Ta mig!
Och så gjorde Ghorm det. För det visste han, att när Florentin gav en befallning då kunde han bara lyda.




to be continued


Nä men va? Vem är denne Ghorm som Kalina är gift med? Varför bor han i ett slott på ett berg och verkar det inte som att vår lilla casanoverska har en affär även med honom.

del 3 i den spännnande hattsagan

resume´: en hatt ramlade ner och sen ramlade alla ner på golvet. Florentin står skräckslagen med blodiga fötter och ser på förödelsen...

Nu fortsätter det:

Florentin vaknade upp ur sin chock och försökte tänka ut en logisk förklaring.
"det måste vara råttor, det måste vara råttor", det finns inga spöken"
Htc Wildfire-telefonen ringde. Florentin svarade.Det var Kalina.
-surprise! jag är hemma om bara 4 minuter.

Attans, Kalina var oerhört rädd för spöken och råttor. Hon fick inte, under några omständigheter, få veta vad som hänt för då visste Florentin att då var den här intensiva erotiska kärlekssaga över.
Snabbt började Florentin plocka upp alla hattar på rören igen. För att nå stod hon i sängen och stolar och just som hon var färdig vred Kalina nyckeln i låset och klev in.
-Hallå älskling! Nu är jag hemma.
-Hej gumman, vad kul att du kom tidigare..
-Men Florentin!!! Vad är det som har hänt?
-Ingenting. Ingenting? Vaddå det har inte hänt något.
-Men du är ju likblek och du håller på att förblöda!
Florentin såg ner mot golvet och såg på de trasiga blodslamsorna till fötter.
-oj..asch..jag tappade whiskeyglaset...jag märkte det visst inte.

Resten av kvällen fick de båda undersköna varelserna tvaga florentins fötter, bädda sängen och göra rent över det blodiga golvet. Florentin lyckades ljuga sig ur den minst sagt suspekta situationen. Allt för att inte skrämma iväg Kalina för alltid.
Senare på kvällen när Florentin och Kalina låg nakna i sidenlakanen och Florentin kysste sin älskarinna ömt över hela kroppen kändes det som något var fel.
-Älskade,vad är det. Frågade Florentin med sin djupa sensuella röst som  hon bara hade vid sådana här mustiga tillfällen.
-asch, det är ingenting, det är bara Ghorm som spökar i bakhuvet.
-VA?? Florentin reste sig förskräckt upp. Är han död? Spökar han?
-Nej men alltså jag kan inte sluta tänka på att det vi gör är fel.
-Hur kan något som känns så rätt vara så fel?
-Men tänk om han får veta..
-SSsssh. viskade Florentin och smekte Kalinas blonda hårsvall. Inte ska du bekymra ditt vackra lilla huvud med sådana tankar. Han kommer aldrig få veta någonting. Han tror ju att du turnerar i Sverige som magikern "Madame Sokawe"..och min vän...eeee...zeke aka lilla damp..min vän som sitter på kåken, du vet, Hon har snart gjort färdigt din fejkade hemsida med turne´plan och foton och allt. Ghorm kommer aldrig misstänka någonting ...och gör han det Florentins röst var plötsligt inte lika sammetslen längre utan hård och bestämd. Och gör han det så kommer jag ta hand om det lilla problemet.
Men Kalina lyssnade inte längre hon hade nästan somnat och mumlade bara tyst, knappt hörbart
-jag är madame sokawe, jag kan faktiskt trolla, jag kan trolla...Innan hon till slut somnade in.

Florentin låg vaken länge den natten och stirrade upp i taket mot hattarna. Kan det vara Ghorm som spökade även om han inte var död? och varför hade han inte hört av Zeke lilla damp på så länge....

pausunderhållning

mitt i denna spännande dokumentära saga kommer här lite pausunderhållning. För att få er att slappna av och kanske tänka till lite extra. Här kommer alltså lite visdoms ord:

tema: krig och fred

vi skyller våra misstag på vår mentalitet, det är vår mentalitet


anfall är bästa försvar men vi kan inte försvara oss


vi ville inte sluta skjuta förrän kriget var över


ju längre kriget varar desså närmre fred kommer vi


det var kriget som startade det först


nä tusan, som vanligt dör hon


mmm ja det tål att tänkas på

Del 2. Vem är Florentin egentligen?

Den spännnande spökhistorien fortsätter...


Hon höll sig lugn. Intalade sig själv att det inte var något att jaga upp sig för. Hon åt sin frukost, klädde sig och gick till jobbet.

När hon kom hem, några timmar senare hade hon lyckats glömma bort vad som hänt under natten. Hon klev in i lägenheten och tände lampan.
Så hörde hon något som lät. Som om någon krafsade med naglar mot trä, eller metall eller något annat hårt material.
-Kalina? ropade hon.
 Hon bodde tillsammans med sin älskarinna nämligen. De hade ett öppet förhållande och Florentin Dartanjang, som vi kan kalla vår hjältinna, trodde att Kalina hade åkt till sitt hemland Ukraina där hon periodvis levde med sin make Ghorm Ritpv.  Ghorm visste naturligtvis inte om Florentin Dartanjangs existens och vilket förhållande hon hade med Kalina och väl var väl det. Ghorm var känd för sitt lynniga humör.
Nog om detta. Florentin ropade Kalinas namn ännu en gång utan svar. Hon tog av sig ytterrocken och klev in i lägenheten. Allt var som det skullle. Ingen Kalina syntes till.
"jag är hungrig" tänkte Florentin och hällde upp ett glas Ardbeg Ten, en mycket rökig whiskey som Florentin älskat sedan barnsben.
Med glaset i handen gick hon in till sovrummet för att hämta en halv avocado hon lämnat kvar vid sitt sängbord dagen innan.
-Inget passar så bra som en halv avocado och en mustig A.T innan middag. Sa hon för sig själv. Just som hon uttalat de orden tappade hon glaset i golvet. Det gick sönder med ett KRASCH och vassa glasbitar och stark alkoholhaltig dryck letade sig in i Florentins nakna fötter. Hon blödde ymnigt men kände ingenting. Hon stod som förstenad och stirrade framför sig.
Alla 42 hattar låg nu på golvet. Inte en endaste hatt låg på rör-hatthyllan.
 Och någonstans ifrån hördes ett krafsande, som naglar mot metall.




GULP, vad spännnade. Fortsättning följer...