del 2
Han visste inte om det var läge att ringa nu. Hur skulle han veta det? Det verkade som att det aldrig var läge, att han alltid ringde vid fel tillfälle.
Han visste ju varför. Han visste att hon bodde med den andra. Hon ville egentligen inte det, hon var inte kär i den andra längre. Hon ville hellre vara ihop med honom, det hade hon sagt. "Det var bara lite komplicerat just nu", hade hon sagt. Hon skulle göra slut, snart, och då kunde hon och han bli ihop. Dom ville det båda två.
Han hade väntat rätt länge nu. Kanske ett år. Han hade ingen annan. Han ville bara vara med henne.
Dom hade träffats en gång på en bar. Fast då hade dom inte känt igen varandra. Eller, han hade känt igen henne men hon var lite "dålig på ansikten" så han hade varit tvungen att förklara.
-Du gick i min parallell-klass på högstadiet. Hade han sagt
-Oj, vad konstigt, det minns jag inte, men jag är så dålig på ansikten. Svarade hon skrattande.
-Det var ju länge sen nu…sa han.
-ja.
Sen hade han förklarat att han hade gått i 9b, i "stånkens" klass, "Stånken" hade varit hans klassföreståndare. "Stånken" hette egentligen Ingmar men kallades för "stånken" för att han brukade stånka så mycket. Eller, det var väl inget han kanske gjorde jämt, men någon gång måste han ha gjort det, eftersom han i alla fall hade fått det som smeknamn.
Sen hade dom legat. Senare på kvällen. Det hade bara blivit så. Det var inte planerat. Sen hade hon ångrat sig och sagt att det aldrig fick hända igen. Att det var en dum olyckshändelse. Han hade blivit ledsen men två veckor senare hade hon ringt honom och frågat om dom skulle ses.
Han visste inte om det var läge att ringa nu. Hur skulle han veta det? Det verkade som att det aldrig var läge, att han alltid ringde vid fel tillfälle.
Han visste ju varför. Han visste att hon bodde med den andra. Hon ville egentligen inte det, hon var inte kär i den andra längre. Hon ville hellre vara ihop med honom, det hade hon sagt. "Det var bara lite komplicerat just nu", hade hon sagt. Hon skulle göra slut, snart, och då kunde hon och han bli ihop. Dom ville det båda två.
Han hade väntat rätt länge nu. Kanske ett år. Han hade ingen annan. Han ville bara vara med henne.
Dom hade träffats en gång på en bar. Fast då hade dom inte känt igen varandra. Eller, han hade känt igen henne men hon var lite "dålig på ansikten" så han hade varit tvungen att förklara.
-Du gick i min parallell-klass på högstadiet. Hade han sagt
-Oj, vad konstigt, det minns jag inte, men jag är så dålig på ansikten. Svarade hon skrattande.
-Det var ju länge sen nu…sa han.
-ja.
Sen hade han förklarat att han hade gått i 9b, i "stånkens" klass, "Stånken" hade varit hans klassföreståndare. "Stånken" hette egentligen Ingmar men kallades för "stånken" för att han brukade stånka så mycket. Eller, det var väl inget han kanske gjorde jämt, men någon gång måste han ha gjort det, eftersom han i alla fall hade fått det som smeknamn.
Sen hade dom legat. Senare på kvällen. Det hade bara blivit så. Det var inte planerat. Sen hade hon ångrat sig och sagt att det aldrig fick hända igen. Att det var en dum olyckshändelse. Han hade blivit ledsen men två veckor senare hade hon ringt honom och frågat om dom skulle ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar