Förlåt! 1000 förlåt. Här har jag öppnat en blogg för allmänheten och så bara Pang bom så skrev jag inte nåt igår! Vilken fräckhet. Nä, så får jag bara inte göra. Lämna er i sticket på det där viset, ni har ju förmodligen byggt upp nåt slags beroende av att få läsa nåt nytt varje dag. Jag ska verkligen skärpa mig.
Nu ska jag berätta en gullig historia om en liten fattig familj som slaktade en ko och stekte den. Och så var dom inte fattiga längre
I går träffade jag jess the mess för att fika lite innan mitt tåg gick.Jag var lite hungrig och hon kunde också tänka sig att äta. Så hittade vi en mysig hamburgare-restaurang. Det var ett litet ställe som hette Swedburger.Det var full rulle i köket och jag fick en vegburgare och pomme och colaläsk. Det fanns en utomhusservering också, jessthemess och jag satte oss där för det verkade som att det var där de coola kidsen hängde.
tänk vad häftigt för ett litet lokalt företag att de kan vara så centralt placerade som i centralstation, sa vi till varandra. Vad roligt för dom. Verkligen. Det är förmodligen familjeägt. Kanske av en liten gullig bonde och hans fru, dom kanske är från skåne. Flera barn har dom, säkert 10, och alla är så fattiga och hungriga. Och så till råga på allt så blev gamla Rosa sjuk. Rosa var familjens ko. En sojakossa. Så dom slaktade henne och gjorde fina små grönsaksbiffar av henne. Sen stoppade de biffarna mellan två bröd. Och så kom dom på iden att de skulle kunna ha potatis-pinnar till. Och så vips så hade de en restaurang. Alla barnen får jobba i köket medan bonden och hans fru sitter på kontoret, för nån måste ju sköta pappersarbetet också. Så kan de leva lyckligt i alla sina dar. Tack vare medmänniskor som jag och jessthemess, som stöttar de små och svaga i samhället.
Swedburger. En dröm, en idyll, en verklighet.
Nu ska jag till Snickarn och spela in dokumentär. Det blir kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar