ingen kommentar

Eftersom inga kommentarer har inkommit angående mina spännande titlar så tänker jag nu strejka.

Men bara så ni vet så skulle det heliga anagramet handla om en mystisk mördare som skickar hotbrev där texten är utklippta tidningsbokstäver och så skulle han bilda anagram av orden så att det blev jätteklurigt att förstå hoten. En kodexpert skulle behövas tas in i fallet, men hör o häpna, det är praktikanten som löser kodspråket till slut för hon brukar nämligen göra korsord och sånt. Extremt spännande! Och ja, det skulle vara en manlig mördare för det vet vi allihop att det alltid är manliga psykomördare i riktigt läbbiga rysardeckare.

vad vill ni ha yo,

Nu ska jag hitta på rubriker:

det hemliga anagramet

en död, en levande

den g(l)ömda skatten

vill ni att jag skriver om nåt?

Är det slut? Är det verkligen slut?

den 29 januari skrev jag första delen av den här självupplevda berättelse och nu är den alltså slut....

jaha, känns det tomt? ja, det känns lite tomt när ett sådant här epos tagit slut. Men jag tappar inte hoppet. Vi kommer få höra mer om zeke, florentin, madam sokawe och ghorm. Eller? Vill ni det? Jag vill ha feedback. Än så länge är det bara lilla damp- den äkta, som kommit med konstruktiv kritik. Med konstruktiv menar jag att jag inte vill veta vad ni tycker var dåligt utan jag vill att ni  bara belyser det ni tyckte var bra.

Har ni, mina läsare, några förslag på teman, ämnen, titlar eller nåt som ni skulle vilja att jag skrev om? Detta ska ju vara en blogg där jag bara är kreativ utan hämningar och där ni som är utvalda kommenterar på det jag skriver, alltså om det är något värt att kommentera. Ni fattar, ett sånt här inlägg kanske ni inte behöver kommentera skrivspråk o ordval och tydlighet o sånt. Men annars får ni gärna göra det. Ni måste inte. Men ni får.

godnatt.

Del 9. ZEKE lilla damp berättar

Jag delade cell med 8 andra kvinnor. Jag tror dom var samoaner. Ja i alla fall kunde dom inte engelska speciellt bra så vi förstod inte varann . I alla fall så kom en av dom framkrypandes mot mig, ja alltså vi satt på golvet och spelade poker och drack smuggelsprit som vi mutat en vakt för att få ha. Hur som haver, bruden kommer framkrypandes och när hennes näsa nästan nuddar min säger hon med ett grin.
-dont you rekonajs mej? MIss boss. Dont you reconajs me? 
O då såg jag ju att det var miss sombrita, du vet hon kocken på ett av hotellen, jag tror det var Hotel Amazing sunshine, det tredje i raden som vi byggde, du vet.. Ja som sagt, hon var kock där. Hon som gjorde sånna goa tapas så man dånade! oj oj oj vilka tapas den bruden skaka fram. mums. 
Ja, var var jag.pom pom pom jo det var hon då miss sombrita.Så jag blev så gla o se na så jag bjöd upp na på dans vet du. tjo vad gick, visste du att hon kunde dansa Florentin?
-jo, vi dansade några gånger i köket när det begav sig. Ah, dessa minnen, ljuva minnen.
 sa Florentin och drömde sig bort.
-Japp. nu ska jag fortsätta berätta. sa Zeke lilla damp och fortsatte prata. I dansens virvlar påminde hon mig om hur jag anmält henne till polisen  efter att hon stulit allt vårt matsilver. Så hade hon åkt in här i finkan. Ja det kändes ju lite som att jag kanske borde be om ursäkt eller någe men hon förekom mig och sa att det var det bästa som hänt henne. Hon hade nämligen träffat en av fångvakterna på kåken och så fort hon blev fri skulle de gifta sig. Tyvärr hade hon ju fått livstid, dom är ju sånna på grand canaria, det är ju rena rama bangkock hilton där vet du, Dom dömer ju fångarna hur dom vill och hejsan hoppsan och nåra dör i finkan utan att ens ha fått veta varför dom är där. och dom bara så här "oj du fes så du måste dö" ja ja jädra canariefågelsvågerpolissystem. I vilket fall som helst så var det då jag kom på idén att jag skulle rymma och när jag var ute i frihet skulle jag ringa crand cranaria och säga att dom ska släppa henne o att jag, Zeke lilla damp, själv tog mitt eget matsilver! aha! bra ide´! jo visst serrö.
Tur för mig att jag träffa henne där, hennes kärleksfångvaktare visade mig att bakom dassen fanns en tunnel, tunneln ledde till återvinningsstationen och sedan vidare bort till bortre ändan av högra flygeln, ja alltså vakttornen. Där var jordgolvet så gammalt att jag borde kunna gräva mig ut i friheten. 
Sagt o gjort, jag tog en sup hembränt, fick lite rännskita och gick på dass. Ja jag kysste så klart miss sombrita farväl och på återseende! sajonara, arrivaderci, ciao ciao coconut, nu drar jag.
Ja, så satt jag där och grävde i jordgolvet med mina bara händer men så kom jag på att jag hade ju ett elfenben i kortbyxfickan, du vet mitt turelfenben! ja det var tur att jag hade den med mig för den var väldans lätt att gräva med ska du veta, Florentin le FLeur. Du som tjatat på mig att "inte bära omkring med den där".Hmmf. Tur att jag är så viljestark alltså att jag gör som jag vill. Snipp Snapp slut så var sagan inte slut..  efter att ha grävt mig till madagaskar så började jag känna mig lite klaustrofobisk i min lilla jordtunnel, det var då jag telepatiserade i väg min själ till dig, jag försökte få dig att fatta att du skulle gräva lite från ditt håll så kunde vi mötas halvvägs, men det fatta ju´nte du.
-Men kära Zeke, hur skulle jag förstå det? Vi har ju sagt att vi ska använda oss av vårt hemliga tecken...
-hemligt tecken? Det minns jag inte...
-jo, men Zeke, det hemliga tecknet innebär ju...
-SHHHH tyst det vet jag väl själv att jag vet vad det är! Men vi ska ju bara använda det i yttersta nödfall!  Om du hade varit lite uppmärksam hade du märkt att:
1. jag lät innifrån ett rör- tydligt tecken på att jag var instängd i liten trång tunnel
2. min favorithatt var den första som ramlade ner från din hylla. 
3. sen ramlade alla andra hattar ner...mycket tydligt eftersom jag inte når hattarna när de ligger på hyllan utan du måste först ta ner dom därifrån innan jag kan låna nån av dom.
4. jag lyckades till o med sätta mina favoritkalsonger på madam sokawe för att jag vet att du egentligen bara vill älska med mig och ingen annan och när ni älskar så är det mig du ser i din inre bild,
-Men, det såg jag aldrig!
-Nä, oturligt nog var hon hos Ghorm då och du låg och var avsvimmad  av Ghorm the worms blodsugarsession, det var ju dumt. I alla fall så gjorde jag det och det var snillrikt av mig, mycket snillrikt. 
Nog om det, end of story, I am here!  Jag fick fixa det på egen hand. Nu lever vi livets glada dagar Florentin. Du och jag och de andra!  Jag har förresten precis vunnit det ryska presidentvalet så jag tänkte att vi skulle åka dit och hova in lite kosing. Tjing tjing, klirr i kassan, braxxan,. Tack så mycket folket av Sovjet, här ska ätas Kaviar!
-Men ska du inte ringa grand canaria o släppa ut miss sombrita
-äsch, det gör jag sen, nu vill jag ha MANNAgrynsGröt! 






the end

Del 8. En vuxen födsel

tre vänner, tre hjärtslag.

 dodonk

            dodonk

                        dodonk

                                          dodonk? 

fyra hjärtslag? 

tre vänner, 4 hjärtslag?

Det fjärde klappande hjärtat dundrade som från avstånd men samtidigt fyllde ljudet rummet, skapade vibrationer i vätskan som Madam, Ghorm och Florentin flöt omkring i.

Från ett av de trasiga rören började något som närmast kan beskrivas som ett svart hål växa fram. Ur hålet krystades det fram något som närmast kan beskrivas som en människa. En sista krystning och människan föll ur hålet.I  en ologisk gravitationsomvändelse föll människan direkt ner på golvet, icke upptagen av vätskan. Vätskan föreföll sig nu med en enorm kraft sugas in i hålet och på en bråkdel av en sekund var rummet torrt. hålet försvann med ens  och ordning var återställd. Som om inget hade hänt, förutom att kvar på golvet låg Florentin, Ghorm, Madam och den som närmaste kan beskrivas som en människa.

Florentin tittade på den oformliga kroppen. En kvinna fast i en manlig kropp, hårig men kal på samma gång med bermuda shorts,skinnväst och en av Florentins gamla hattar på sig...var det inte...det kan inte vara...det måste vara...

-Zeke!!!¨Utbrast Florentin

-Surprise!! 

-Men, hur? Var? Va? Florentin som vanligtvis var väldigt vältalig hade nu helt tappat ordförrådet och stammade i förvirring.

-Jag har rymt! Kul va. När Madam och Ghorm räddat dig från att åka fast så åkte jag, som du vet in i ett av de värsta existerande fängelser. Onyttig mat serverades men ingen champange och inte ens en Hästenssäng fick jag! Kan du tänka dig vilket ryggskott jag fick! Ve.Jag ryser av blotta tanken. Efter 9 evinnerligt långa dagar i detta helvete bestämde jag mig för att dra! Ja, det gjorde jag! Så jag började gräva mig nedåt i jordgolvet med mina naglar. I fyra år har jag grävt mig en underjordisk tunnel mellan grand canarias fängelse och din lägenhet Florentin! 

-Men Zeke, det är ju omöjligt?

-Ingenting är omöjligt för mig snutta-gubben. Sa Zeke med sin glada pilsnerfilms-stämma, medan hon tog bort mannagrynsgröten som just höll på att koka över. 

Medan Madam Sokawe och Ghorm låg och sov, utmattade av de ovanligt onaturliga händelserna de just varit med om, så berättade Zeke sin historia för Florentin. I en vänskapligt erotisk omfamning vilade Florentin sitt huvud mot Zekes enorma barm och lät sig färdas med i Zekes självupplevda saga...

Del 7. spökutdrivning

Florentin klev upp ur sängen och gick för att sätta på kaffe och mannagrynsgröt. Som vanligt klängde sig Ghorm fast vid hennes ben och hängde kvar där medan Florentin utförde morgonsysslorna. Florentin hade enormt långa och bastanta ben som Ghorm brukade klättra upp och ned för, som morgongymnastik.
Florentin var just i färd med att duka frukostbordet när Ghorm frågade om hon hade mens.
-Nej? Florentin blev nervös, skulle Ghorm återigen börja suga musten ur henne?
-Varför luktar det då järn i rummet? Just som han sagt det hördes ett svagt krafsande från rören i taket.

-Där, där! Det spökar, jag sa ju att det spökar! skrek Florentin skräckslaget.
 Ghorm  sa ingenting utan klättrade helt sonika upp längs Florentins kropp och ställde sig på hennes huvud. Därifrån kunde han hoppa upp på köksskåpet och lägga örat mot röret.  BOOM. Innifrån röret slog någonting ut mot Ghorm som av smällen ramlade ner. Madam Sokawe vaknade av ljudet och flög snabbt in i köket för att ta emot honom.
Likt dagen innan började hela rummet vibrera.
-Florentin, visste du om det här? Madam spände anklagande ögonen i Florentin.
-Ja..men jag tänkte att det kanske var Ghorm och så trodde jag du var rädd för spöken...
- Ha nä du, jag rädd? Dumheter. Och Ghorm...han kan förtrolla sig till nästan vad som helst, men sådan här skada kan han inte göra.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.
rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll. rabbelbabskeiap fajeioll.

 Madam rabblade ramsan i timtal medan hon gick omkring i rummet, spottade på golvet och trollade fram servett efter servett som hon sen kastade på Ghorm. Ghorm i sin tur gick hela tiden bakom henne och plockade upp servetterna och sprang och kastade dom i papperskorgen. Florentin plockade upp dom och la dom i pappersåtervinningen. ¨bara för att vi driver ut spöken behöver vi väl inte helt strunta i miljön" tänkte hon men sa ingenting. Det var inte läge att bråka om det nu.
Spöket visade sig vara svårare att mästra än någon av dom kunnat ana. Fasansfulla skri´n fyllde rummet och ju mer Madam höjde rösten desto mer vibrerade rummet. Rören skakade nu så kraftigt att de började gå sönder, en efter en sprack de. Luft, vatten och fekalier sprutade ut över våra vänner och fyllde rummet.  Krafsandet och skriet blev alltmer outhärdligt.
Madam föll ner på golvet av utmattning och Florentin och Ghorm stannade upp i servettplockandet.
I samma stund upphörde allt.
Tid och rum verkade slutat existera.
 Likt foster i en enorm livmoder flöt de omkring i det vatten och avföringsfyllda rummet.
Det enda som hördes var ljudet av deras egna hjärtslag.

jag kom av mig

oj oj oj. Jag kom helt av mig i skrivandet. Jag har haft så mycket med mina tankar nämligen så jag har inte haft tid att samla ihop dom, alltså samla ihop tankarna och sortera ut dom tankarna som tillhör sagan och få ner dom. Ja, ni kanske vill ha en ursäkt, men det får ni inte, ni får endast en förklaring.

tack