lördag 20 maj 2023

Ring soc!

Viktor Johansson och jag har gett ut en bok. Kanske en samhällskritik eller en dystopisk utopi. En bok som hoppas fokuset nångång under läsningens gång ska skifta från att problematisera karaktärerna i boken och istället börja ifårgasätta sig själv, sina egna livsval, fördomar, drömmar och lösningar.

Här är i vilket fall som helst några ord om boken eller oss som författare.

https://klassekampen.no/artikkel/2023-05-20/symbiotisk-skriving/zCMR

Men i år blir det òg gitt ut påfallande mange vanlege romanar som er skrivne av to personar. No kjem til dømes Viktor Johansson og Maria Grudemo El Hayeks roman «Ring Soc!» ut. Den handlar om Malin, som ikkje vil underkaste seg samfunnets konvensjonar. Viktor Johansson har tidlegare skrive så vel romanar som lyrikk, men dei siste åra har han først og fremst vore filmregissør – eit yrke der mange er innblanda i arbeidet. Maria Grudemo El Hayek jobbar på si side i teateret, mellom anna med stykke der ensemblet har samarbeida fram eit manus. Forfattarduoen seier sjølve at erfaringane med slike kollektive prosessar inspirerte dei til å skrive ein roman saman.

Lidiasboksamling- instagram :

Kan alla leva ett inrutat liv bakom

stängda dörrar och mellan fyra väggar? Svaret är ja

om man ska tro nykläckta soc-tanten Christer. Svaret

är nej om man frågar hemlösa Malin som mer än

gärna stannar kvar i sin bil, som är hennes trygga

bostad, trots att hon väntar barn

Som läsare kastas jag rakt in i de rappa dialogerna

mellan klienterna Lola, Malin, Sam, Haider och deras

notpoler från soc; Christer och Tommy. Jag bygge

själv upp en förväntan kring vad som kommer att

hända och hur det kommer att sluta

Vad ... vänta lite nu. Det spårar ju helt? Sâhär hade

inte verkligheten tillåtit att utfallet skulle bli! Eller så är

det precis så. "Vi" utomstående ser, är medvetna om

problematiken. "Dem" har för få resurser för att kunna

göra skillnad. Och jag, jag lämnas blank. Tom.

Snurrig!

Varför har "man" skrivit en bok på ca 300 sidor som

inte handlar om någonting nytt? Något som vi inte

redan känner tilI? Och så landar jag i att det är för att allt är sig likt och vi har en lång väg att gå för att nå de mål som finns skrivna i någon verksamhetsplan.

någonstans

Tack för läsexemplar @modernistarec

#ringsoc #mariagrudemoelhayek #vikorjohansson

Btj:

onsdag 8 mars 2023

Emil Grudemo El Hayek- en odödlig skådespelare

Min bror är bäst:

Med otrolig fingertoppskänsla utforskas döden

Publicerad i fredags kl. 16:40

Ögonblicksteaterns Små odöda låter även den vuxne fundera på döden med barnets perspektiv, skriver VK:s Em Lugnet.

I foajén på Ögonblicksteatern är det en förväntansfull publik som väntar på att bli insläppta till scenen där premiären för Små odöda sätts upp. Det blir tyst när en svartklädd figur med långt hår kliver ut genom dörren och presenterar sig som flugan. Vi blir instruerade att göra olika surrande ljud och går sedan tillbaka genom dörren. Efter en stund är det vår tur att kliva in. Där inne är det ingen vanlig scen som väntar oss; det är en scenuppsättning som bygger på rörlighet och omformation. Vi instrueras till att sätta oss på trappan framför Emil Grudemo El Hayek, Sofia Landström och Thomas Burström, klädda i svart, och väntar med spänning på vad som ska ske.

Innan föreställningen började fick vi instruktioner om att vi kommer vara i rörelse och att skådespelarna säger åt oss var vi ska stå och sitta samt vad vi ska göra. Efter den introducerande rörelseimitationen där skådespelarna speglar rörelser som utförs på en datorskärm sker allting i en rasande fart. Vi förflyttas in rummet där två födelsedagar sker.

Det är en pojke på en plats som fyller år samtidigt som en flicka på en annan plats också fyller år. Av en slump önskar de tillsammans att det inte ska finnas någon död längre, och när den önskan går i uppfyllelse hamnar vi i en dröm av existentiell och filosofisk karaktär.

Det är en bebis som fötts på samma dag som en larv och tidens logik suddas ut. Larven blir till en dagslända under samma tid som bebisen går från liten till vuxen. Däremellan är det utrymme för frågor som berör döden, vad en kan göra om en är ledsen och behöver gråta, hur en begravning går till och vad vi blir när vi dör, där kreativa svar som en stjärna, kanin eller ens favoritdjur ropas ut av publiken.

Trots att allting händer snabbt och att det är mycket som händer på flera olika ställen samtidigt finns det alltid utrymme för pauser där reflektion sker i interaktion med publiken. Det är dans, vad en kan tänkas säga vid en begravning och utdelandet av olika maträtter gjorda av luft till den som vill ha.

Det är en givande timme där döden utforskas på ett lekfullt och avslappnat sätt och där barnen får komma till tals om sina egna tankar om döden. Det är med en otrolig fingertoppskänsla som skådespelarna närmar sig ämnet och balansen mellan lek och allvar är väl avvägd. Trots att Små odöda har den tilltänkta målgruppen barn i lågstadieålder är det oundvikligt för den vuxne att inte bejaka sitt inre barn och filosofera kring ämnet med ett barns perspektiv.

Em Lugnet

https://www.vk.se/2023-03-03/med-otrolig-fingertoppskansla-utforskas-doden

lördag 25 februari 2023

Några år senare

God afton.

Efter att världspandemin bröt ut och mitt barn började på förskolan blev jag strandad i Stockholm och har tyvärr behövt tacka nej till massa intressanta och roliga jobb runt om på Sveriges teatrar.

Istället tog jag tag lite grann i det där med mitt ursprung och pluggade lite arabiska och har försökt knåpa på historier kring pappa, arabgrejer, svenskgrejer och mellanförskap. Vi får se vad det mynnar ut i.

Några film och tvjobb har jag hunnit med, Ufo Sweden, Lill-Zlatan och mobror Raring, Rum för Avsked mm. Mest peppad är jag inför Nelly Rapp 2 som premiärar i höst.

För tillfället jobbar jag med en superfin och lite läskig lågstadiepjäs av Anders Duus på Teater De Vill. Om du vill komma och titta på mig och mina två fantastiska kollegor så får du gärna maila eller ringa mig.

Förresten, i mars debuterar jag med Ring soc! som jag skrivit ihop med Viktor Johansson!

tisdag 16 juni 2020

Pionjärerna

Corona kom så vi fick avbryta, men jag tar vid där vi slutade och färdigställer manuset på egen hand.

https://www.sydnarkenytt.se/sydnarke/artikel/kvinnors-idrottsliv-blir-teaterprojekt

Örebro läns idrottshistoriska sällskap startar tillsammans med RF-SISU Örebro län ett projekt där kvinnors berättelser om idrottsliv ska bli en bok, en utställning och ett teaterprojekt. 

Idrottshistoriska sällskapet och RF-SISU kom med en förfrågan till länets amatörteaterkonsultent vid Örebro läns bildningsförbund om att göra ett kort teaterframträdande vid utställningens invigning på Örebro slott. Istället kom idén att göra en hel föreställning på temat kvinnors idrott, med fokus på jämställdhetsfrågan.

Idrott och kultur möts

Hur har jämställdheten i idrotten sett ut sedan 1940-talet och framåt? Hur har den utvecklats fram till idag? Tanken är att låta idrott och kultur mötas och på så vis levandegöra idrottsutövarnas tankar, känslor och erfarenheter, samt förmedla eventuella dilemman och budskap.

”Vi ska skapa en intressant teaterföreställning, där vi belyser frågan kring jämställdhet och idrott. Att vara en ögonöppnare för jämställdheten inom idrotten historiskt och idag. Ett projekt där idrotten och kulturen möts i ett fantastiskt och unikt samarbete. Tillsammans kan vi skapa jämställdhetshistoria,” skriver man i ett pressmeddelande.

Erfaren skådespelare styr

Regissör och konstnärlig ledare för projektet är Maria Grudemo El Hayek, utbildad skådespelare och teaterpedagog, med stor vana av ensemblearbete och att som scenkonstkreatör driva egna projekt.

Maria har under de senaste åren, tillsammans med PotatoPotato, skapat och spelat i monologen ”I’m her(e)”, varit projektledare för Feministisk Scenkonstsamling och Wisp. Hon har snart färdigställt sitt första filmmanus och spelar under våren på Teater Martin Mutter.

- Jag jobbar gärna med lekar och lättsamma övningar utifrån deltagarnas förutsättningar och vilja. Det ska bli så spännande att få fylla kvinnornas historier med fantasi och rörelse och tillsammans med ensemblen skapa denna föreställning, säger Maria i pressmeddelandet.

Välkommen att prova

Repetitionerna drar igång den 13 januari kl.17.30 på Idrottens hus i Örebro. Det är en öppen prova-på kväll där alla som vill har chansen att prova på teaterarbetet under ledning av Maria.

- Vi söker både nybörjare och erfarna amatörteaterskådespelare till projektet och också dem som vill vara med och jobba bakom scenen, berättar Tina Ruth, amatörteaterkonsulent vid Örebro läns bildningsförbund.

- Projektet kommer att vara åldersöverskridande, då vi bjuder in deltagare från 15 år och uppåt.

Akutellt under våren

Teaterprojektet är ett samarbete mellan RF-SISU Örebro län, Örebro läns bildningsförbund, Amatörteatersamverkan i Örebro och Örebro läns idrottshistoriska sällskap.

Föreställningen har premiär 18 april och ska spelas på flera platser i länet under våren 2020

Spelade stumfilmteater på Martin Mutter.

Nästa Sunefilm

https://bio.nu/sune-uppdrag-midsommar/

Ska va med i nästa Sunefilm, Sune- uppdrag midsommar. Vi spelar in nu. Det är kul.

Girling together

https://www.adlibris.com/se/bok/girling-together-a-dialogue-ett-samverkansprojekt-mellan-scenkonstnarer-och-flickforskare-om-flickan-i-kulturen-9789187439582

Skrev en text i en antologi

Flicktematiken och dess potential utelämnas ofta inom både scenkonsten och feministiskt tänkande. I den här boken får du resultatet av ett explorativt och tvärsektionelltfeministiskt kunskapssökande om flickan i kulturen. Projektet Girling together A dialogue föddes ur ett behov för att skapa en kritisk och gestaltande dialog om den unga femininiteten och ur ett intresse för att utmana gränsen mellan scenkonst och akademi.

I boken får du ta del av de deltagande forskarna och scenkonstnärernas reflektioner på ämnet och deras explorativa metoder för att arbeta sig förbi stereotypa och nedvärderande föreställningar om flickor. I en värld som ser femininitet som något ytligt och löjligt ser bokens författare istället femininitet som motståndspotential

måndag 15 juli 2019

Se mig dansa.

"Let us dance with the storm" sa min faster till mig. Det gör jag, Låt mig dansa med stormen. När det sker massa olyckor och hemskheter och allt känns tungt, då ska jag minnas detta och dansa med stormen.

torsdag 4 juli 2019

detta har hänt

Oj, länge sen jag skrev eller la upp nåt här. Det är ju ändå ingen som läser men jag tänker att det kan va intressant för mig att komma ihåg vad jag gjort på sistone.
Sen ung scen öst jobbet har jag jobbat en hel del med potatopotato och flickforsk, vi har haft gestaltande föreläsningar på inkonst tex och på scenkonstbiennalen i Sundsvall. Och så ska vi ge ut en bok.
Så har jag arrangerat Festival Normal med Ögonblicksteatern och höll i några punkter, bland annat ett samtal om våldtäkt på scen, what it is good for....
Ja och så har jag spelat med Martin Mutter. Skrivit filmmanus. Och varit gravid och göder nu en feminist vid min barm.

Det var nog allt.

måndag 12 februari 2018

När knoppar brister

http://www.vimmerbytidning.se/nyheter/ostergotlands-lan/har-far-tjejer-vara-hjaltar--20180120/

Här får också tjejer vara hjältar

Ung scen sätter upp nyskriven pjäs

2018-01-20 16:30

Ung Scen öst sätter upp klassrumsföreställningen "När knoppar brister". På bilden skådespelare Maria Grudemo el Hayek. Foto: Cecilia Lindqvist

ÖSTERGÖTLANDS LÄN

Åtrå, vrede och oändlig kärlek. När Ung scen öst sätter upp den nyskrivna pjäsen "När knoppar brister" hamnar tonårstjejernas världar i fokus. Nu ger sig ensemblen ut i länet på klassrumsturne

De två fjortonåriga tjejerna Carro och Alva hittar varandra genom sitt gemensamma intresse för Karin Boyes dikter. När de i varsitt flickrum, läser samma strof, ur samma dikt, öppnas en portal och de båda flickorna möts. Trots alla deras olikheter blir de superförtjusta. Senare ska det visa sig att alla flickor i sina flickrum är sammankopplade i ett enda rotsystem.

- Det här är en uppvärdering av de mjuka värden som ofta förknippas med tonårstjejers intressen. Allt det där som de gör för sig själva, skriver, pysslar eller ältar saker ska tas på allvar, säger regissören Anne Jonsson.

Politiskt tema

Hon och manusförfattaren Moa Backman har tidigare arbetat tillsammans kring temat. I "När knoppar brister" samarbetar de igen. Föreställningen är en del av Ung Scen östs klassikerår och kommer att spelas för länets högstadieungdomar i klassrum och gympasalar. Premiären äger rum på Teater Bråddgatan i Norrköping den 26 januari, innan den tar sig vidare.

- Det är en rolig och underhållande föreställning, som jag tror att vår publik kommer att uppskatta. Det är mycket igenkänning, säger Maria Grudemo El Hayek, som spelar en av rollerna, tillsammans med skådespelaren Anna Ladegaard.

Maffig scenografi

För att vara en turnerande klassrumsföreställning har Ung scen öst satsat ovanligt mycket på scenografin med olika fonder och scenhöjder.

- Det är en visuellt smaskig föreställning utlovar Anne.

Även om föreställningen handlar om tjejer och deras värld finns det en stor poäng med att även pojkar bjuds in i den, menar Anne.

- Pojkarna behöver också lära sig att identifiera sig med att det är flickorna som är hjältarna och att det som de ägnar sig åt är precis lika mycket värt som att spela fotboll och datorspel säger hon.

Tina Andersson

http://www.nt.se/kultur-noje/recensioner/tonarssokande-med-karin-boye-som-husgud-om4978381.aspx

Kontakt. Det sprakar om Carros och Alvas relation, en själarnas gemenskap uppstår för det underbara som är kort. I rollerna Anna Ladegaard och Maria Grudemo El Hayek.

Kontakt. Det sprakar om Carros och Alvas relation, en själarnas gemenskap uppstår för det underbara som är kort. I rollerna Anna Ladegaard och Maria Grudemo El Hayek.

Tonårssökande med Karin Boye som husgud

Ann-Charlotte Sandelin

19:57 | 2018-01-26

TEATER Elektropopen pumpar i takt med själarnas inre kamp. Ung scen/östs högstadieföreställning "När knoppar brister" är just så flämtande, absolut och drastisk som det är att vara ung. När det inre och det yttre går isär och människan frågar: Vem är jag?

Carro och Alva frågar Karin Boye. De söker svar, spår sig, i husgudens poesi. Det vet inget om varandra och rymden mellan dem är ett hav av böljande täcken.

”Ingen bryr sig. Jag bryr mig inte. Jag väntar.” Alva är van vid utanförskapet. Hon håller diktboken i sina utsträckta händer och frågar om vad och varthän. Blundar, sätter fingret på en rad och läser. Svaret är svårtytt.

Till dess att hon hör svaret eka: …på ängar där havets hästar betar. För Carro har ställt samma fråga och fått samma ord. De två når fram till varandra. Ensamma är de inte längre. Scenografin förvandlas följsamt och fantasifullt – en eterisk värld.

Moa Backman har skrivit och Anna Jonsson regisserat pjäsen som rör sig i det landskap vi kallar Karin Boyes. Poeten föddes år 1900, hennes kroppsliga liv ändades 1941, men dikterna lever. Karin Boye skriver om livet, kärleken, ensamheten och döden.

Otåliga Carro, med utegänget och en grön mobil som ringer, utmanar både Alva och Karin Boye. Går det att göra nya tolkningar? Säga fuck i stället för tack?

Det är inte enkelt. Det är en kamp med fullkontakt. Att vara tonåring är en tid av osäkerhet, smärta och känslokast. För Alva, för Carro och för killarna på stolsraden framför mig, de som fnittrar för att försvara sig och inte vet att poesi ansetts vara mannens högsta uttrycksmedel i tusen och tusen år.

Tjejer och killar inleder högstadiet i samma klass men i olika ringhörnor. Under de kommande tre åren ska de spela sig fram till nya, mognare positioner.

– Det djärva med pjäsen är hur killarna ska bekanta sig med en värld de aldrig sett. De kan skruva på sig, och fnissa, säger Ung scen/östs konstnärliga ledare AnnaLina Hertzberg.

Killar tillgodogör sig oftast enbart berättelser där killar har huvudrollen medan tjejer kan läsa och se filmer om både tjejer och killar. Det här är AnnaLina Hertzberg medveten om och vill förändra.

– Här får killarna se och lära sig om den andra halvan av befolkningen. Och det är vad teater ska handla om!

Tillbaka till scenen där Alvas och Carros magiskt glittrande värld har slocknat. De är ensamma igen. Finns en väg tillbaka eller framåt? De frågar utan att veta om de får svar…

”När knoppar brister” spelas för skolor dagtid i Norrköping, Linköping och på turné i vår. Några kvälls- och helgföreställningar är inplanerade. Se den. Den är alldeles underbar.

http://www.folkbladet.se/kultur-noje/kraften-i-flickrum-beror-om4978172.aspx

Bild: Märta Thisner | Nördar på Boye. Carro (Anna Ladegaard) och Alva (Maria Grudemo El Hayek) i sina flickrum i "När knoppar brister".

Kraften i flickrum berör

TEATER Starka tonårskänslor och den kraft som finns i flickrummen. På fredagen hade Ung scen/östs "När knoppar brister" urpremiär.

Susanna Beskow Norgren

06:00 | 2018-01-27

Föreställningen, som vänder sig till högstadiet, spelas på Teater Bråddgatan 34 i Norrköping fram till den 16 februari och ger sig sedan ut på turné i Östergötland.

Det blir också en lördagsmatiné den 3 februari.

"När knoppar brister" är en del av Ung scen/östs klassikerår. I föreställningen möter vi Carro (Anna Ladegaard) och Alva (Maria Grudemo El Hayek), ensamma i var sitt flickrum.

BILD: Susanna Beskow Norgren | På premiären. Regissör Anne Jonsson och dramatikern Moa Backman.

De älskar båda Karin Boyes dikter, spår sig själva genom att slumpvis slå upp en sida i samma diktbok, letar efter ett tecken på hur de ska stå ut och gå vidare – och får magiskt kontakt med varandra.

Det är 45 minuter med starka känslor, vrede och vänskap, en text och två skådespelerskor som berör på djupet, och en scenografi med kuddar och täcken på golvet, en liten värld som öppnar sig mot något större och gnistrande.

Boyes vackra diktrader möter peppande citat på internet, som "Surround yourself with people who get you", omge dig med människor som förstår dig.

Anne Jonsson står för regin och dramatikern Moa Backman för manuset. De har tidigare arbetat tillsammans. För dem var det viktigt att det skulle vara en coming of age-historia, en bli vuxen-historia, om två flickor.

– Vi började leta bland klassiker efter en sådan här historia som vi skulle kunna använda oss av, och kände att vi inte riktigt hittade det. Det är inte så vanligt med flickor över huvud taget, med två flickor samtidigt framför allt, säger Moa Backman.

Inte heller är det så vanligt med historier om flickor som gör något tillsammans, och pratar om något annat än relationer och män, fyller Anne Jonsson i.

– Det var väldigt viktigt för oss att det skulle finnas ett görande, ett skapande. Tidigare har vi också jobbat med flickrummet som en plats för politisk kraft. Vilka potentialer finns det i flickrummet? säger Anne Jonsson.

– Det kan tändas gnistor i flickrum och när flickor möts, säger Moa Backman.

Jonsson och Backman kände igen något i Boyes dikter som även finns i dag framför allt bland flickors närvaro på internet, att man skriver inspirerande citat och peppar varandra på olika sätt. Dagboken har flyttat till internet – vilket ger möjlighet till interaktion med andra, att hitta likasinnade.

Pjäsen visar flickor som en kraft som stöttar varandra, istället för den rivalitet som ofta speglas i populärkulturen. Här får också rosor och enhörningar ta plats.

– Sådant som tonårstjejer tycker är fint är något som vi vill höja och uppvärdera som något som är storslaget.

Många kan säkert också känna igen sig i nördkulturen, den gemenskap som uppstår när man zoomar in intensivt på något.

http://www.kultursidan.nu/?p=34495

Boyes dikt berör igen hos Ung scen/öst

27 januari 2018 | Linköping, Norrköping, ÖSTERGÖTLAND

Själars möte. Den enkelt föränderliga scenografin överraskar flera gånger om och bidrar till teaterns förhöjda verklighet.

De träffas på något magiskt sätt

RECENSION/NORRKÖPING Högstadiepremiär. Karin Boye begick självmord för 77 år sedan, men fortsätter att beröra med sina dikter i Ung scen/östs nya föreställning. Tonåringarna Carro och Alva möts på ett magiskt sätt genom litteraturen, men hur länge kan det fortsätta att vara lika härligt?

När knoppar brister heter Ung scen/östs nya högstadieföreställning, efter Karin Boyes dikt Ja visst gör det ont. När jag läser att den ska sammanföra hennes ”mest folkkära dikter med dagens tonåringars memes, bloggar och chattrådar” fantiserar jag om namnet När kroppar brister, efter de ungas växande kroppar med nya bristningar och inneboende existentiell ångest.

Nå, jag föredrar ändå originaltiteln, men temat tonårsångest får jag i alla fall rätt i under fredagens premiär på Teater Bråddgatan 34.

Husbibel. Både Alva (Maria Grudemo El Hayek) och Carro spår sig genom att ställa frågor och slå upp i Karin Boyes samlade dikter.

Föreställningen börjar med psykedelisk dans, det ser nästan ut som att Carro (Anna Ladegaard) genomgår elchocker och Alva (Maria Grudemo El Hayek) sover oroligt.De börjar berätta, lite i taget, om sina liv, varvat med rader ur Boyes dikter. Hon visar sig vara en favorit för de båda, som på olika sätt är outsiders (eller åtminstone känner sig som sådana) i skolan och i kompisgängen. De tar sin tillflykt till Karin Boye och dikterna.

Ibland spår de sig själva, genom att ställa en fråga och på måfå läsa ur boken. Det är också så de på något magiskt sätt får kontakt med varandra och till slut också träffas. Men var är de? Kanske i varandras själar.

Det här poetiska söker jag en verklighetsförankrad tolkning till, kanske att de möts i någon chatt? I något forum för litteraturintresserade (typ Facebook-gruppen Litteraturgäris)? Men nä, det får jag inte ihop. Det är helt enkelt bara att acceptera teaterns förhöjda verklighet.

Hjärta. Carro (Anna Ladegaard) och Alva uttrycker sin förälskelse – i Boye, i varandra, i gemenskapen – genom en rad Boyecitat.

Tjejernas relation eskalerar snabbt och förloppet påminner om känslan i Gunnar Ardelius Augustnominerade roman Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (2006). Desperat försöker de att hitta tillbaka till känslan, den där som de hade i början. Den nyförälskade.

– Love is in the air, viskar en pojke i publiken vid en av de lyckligare scenerna.

De unga tu drar åt olika håll och scenografin överraskar flera gånger om. Carro vill skriva om Boyes dikter och snöar in på memes, såsom ”Cupcakes are muffins that believed in miracles”. Alva vill helst ha det som vanligt, men omskrivningarna öppnar dörrar till kreativitetens rum, något som påminner mig om rapparen Petters bok 16 rader (2013). Han har använt klassiker som till exempel Den unge Werthers lidanden (1774) som inspiration till hiphopen.

När knoppar brister gör i alla fall mig mer lässugen, och jag hoppas att det är så även för sjundeklassarna på Prolympiaskolan som är på plats under premiären.

– Ni barn är hoppet, säger Pia Kronqvist, vd för Scenkonstbolaget efter föreställningen. Och regissör Anne Jonsson tackar Prolympia för den tidigare målgruppstestningen.

En mer passande vårföreställning blir nog svår att hitta.