http://www.vimmerbytidning.se/nyheter/ostergotlands-lan/har-far-tjejer-vara-hjaltar--20180120/
http://www.nt.se/kultur-noje/recensioner/tonarssokande-med-karin-boye-som-husgud-om4978381.aspx
http://www.folkbladet.se/kultur-noje/kraften-i-flickrum-beror-om4978172.aspx
http://www.kultursidan.nu/?p=34495
Själars möte. Den enkelt föränderliga scenografin överraskar flera gånger om och bidrar till teaterns förhöjda verklighet.
Husbibel. Både Alva (Maria Grudemo El Hayek) och Carro spår sig genom att ställa frågor och slå upp i Karin Boyes samlade dikter.
Hjärta. Carro (Anna Ladegaard) och Alva uttrycker sin förälskelse – i Boye, i varandra, i gemenskapen – genom en rad Boyecitat.
Här får också tjejer vara hjältar
Ung scen sätter upp nyskriven pjäs
2018-01-20 16:30
Åtrå, vrede och oändlig kärlek. När Ung scen öst sätter upp den nyskrivna pjäsen "När knoppar brister" hamnar tonårstjejernas världar i fokus. Nu ger sig ensemblen ut i länet på klassrumsturne
De två fjortonåriga tjejerna Carro och Alva hittar varandra genom sitt gemensamma intresse för Karin Boyes dikter. När de i varsitt flickrum, läser samma strof, ur samma dikt, öppnas en portal och de båda flickorna möts. Trots alla deras olikheter blir de superförtjusta. Senare ska det visa sig att alla flickor i sina flickrum är sammankopplade i ett enda rotsystem.
- Det här är en uppvärdering av de mjuka värden som ofta förknippas med tonårstjejers intressen. Allt det där som de gör för sig själva, skriver, pysslar eller ältar saker ska tas på allvar, säger regissören Anne Jonsson.
Politiskt tema
Hon och manusförfattaren Moa Backman har tidigare arbetat tillsammans kring temat. I "När knoppar brister" samarbetar de igen. Föreställningen är en del av Ung Scen östs klassikerår och kommer att spelas för länets högstadieungdomar i klassrum och gympasalar. Premiären äger rum på Teater Bråddgatan i Norrköping den 26 januari, innan den tar sig vidare.
- Det är en rolig och underhållande föreställning, som jag tror att vår publik kommer att uppskatta. Det är mycket igenkänning, säger Maria Grudemo El Hayek, som spelar en av rollerna, tillsammans med skådespelaren Anna Ladegaard.
Maffig scenografi
För att vara en turnerande klassrumsföreställning har Ung scen öst satsat ovanligt mycket på scenografin med olika fonder och scenhöjder.
- Det är en visuellt smaskig föreställning utlovar Anne.
Även om föreställningen handlar om tjejer och deras värld finns det en stor poäng med att även pojkar bjuds in i den, menar Anne.
- Pojkarna behöver också lära sig att identifiera sig med att det är flickorna som är hjältarna och att det som de ägnar sig åt är precis lika mycket värt som att spela fotboll och datorspel säger hon.
Tonårssökande med Karin Boye som husgud
TEATER Elektropopen pumpar i takt med själarnas inre kamp. Ung scen/östs högstadieföreställning "När knoppar brister" är just så flämtande, absolut och drastisk som det är att vara ung. När det inre och det yttre går isär och människan frågar: Vem är jag?
Carro och Alva frågar Karin Boye. De söker svar, spår sig, i husgudens poesi. Det vet inget om varandra och rymden mellan dem är ett hav av böljande täcken.
”Ingen bryr sig. Jag bryr mig inte. Jag väntar.” Alva är van vid utanförskapet. Hon håller diktboken i sina utsträckta händer och frågar om vad och varthän. Blundar, sätter fingret på en rad och läser. Svaret är svårtytt.
Till dess att hon hör svaret eka: …på ängar där havets hästar betar. För Carro har ställt samma fråga och fått samma ord. De två når fram till varandra. Ensamma är de inte längre. Scenografin förvandlas följsamt och fantasifullt – en eterisk värld.
Moa Backman har skrivit och Anna Jonsson regisserat pjäsen som rör sig i det landskap vi kallar Karin Boyes. Poeten föddes år 1900, hennes kroppsliga liv ändades 1941, men dikterna lever. Karin Boye skriver om livet, kärleken, ensamheten och döden.
Otåliga Carro, med utegänget och en grön mobil som ringer, utmanar både Alva och Karin Boye. Går det att göra nya tolkningar? Säga fuck i stället för tack?
Det är inte enkelt. Det är en kamp med fullkontakt. Att vara tonåring är en tid av osäkerhet, smärta och känslokast. För Alva, för Carro och för killarna på stolsraden framför mig, de som fnittrar för att försvara sig och inte vet att poesi ansetts vara mannens högsta uttrycksmedel i tusen och tusen år.
Tjejer och killar inleder högstadiet i samma klass men i olika ringhörnor. Under de kommande tre åren ska de spela sig fram till nya, mognare positioner.
– Det djärva med pjäsen är hur killarna ska bekanta sig med en värld de aldrig sett. De kan skruva på sig, och fnissa, säger Ung scen/östs konstnärliga ledare AnnaLina Hertzberg.
Killar tillgodogör sig oftast enbart berättelser där killar har huvudrollen medan tjejer kan läsa och se filmer om både tjejer och killar. Det här är AnnaLina Hertzberg medveten om och vill förändra.
– Här får killarna se och lära sig om den andra halvan av befolkningen. Och det är vad teater ska handla om!
Tillbaka till scenen där Alvas och Carros magiskt glittrande värld har slocknat. De är ensamma igen. Finns en väg tillbaka eller framåt? De frågar utan att veta om de får svar…
”När knoppar brister” spelas för skolor dagtid i Norrköping, Linköping och på turné i vår. Några kvälls- och helgföreställningar är inplanerade. Se den. Den är alldeles underbar.
http://www.folkbladet.se/kultur-noje/kraften-i-flickrum-beror-om4978172.aspx
Kraften i flickrum berör
TEATER Starka tonårskänslor och den kraft som finns i flickrummen. På fredagen hade Ung scen/östs "När knoppar brister" urpremiär.
Föreställningen, som vänder sig till högstadiet, spelas på Teater Bråddgatan 34 i Norrköping fram till den 16 februari och ger sig sedan ut på turné i Östergötland.
Det blir också en lördagsmatiné den 3 februari.
"När knoppar brister" är en del av Ung scen/östs klassikerår. I föreställningen möter vi Carro (Anna Ladegaard) och Alva (Maria Grudemo El Hayek), ensamma i var sitt flickrum.
| På premiären. Regissör Anne Jonsson och dramatikern Moa Backman.
De älskar båda Karin Boyes dikter, spår sig själva genom att slumpvis slå upp en sida i samma diktbok, letar efter ett tecken på hur de ska stå ut och gå vidare – och får magiskt kontakt med varandra.
Det är 45 minuter med starka känslor, vrede och vänskap, en text och två skådespelerskor som berör på djupet, och en scenografi med kuddar och täcken på golvet, en liten värld som öppnar sig mot något större och gnistrande.
Boyes vackra diktrader möter peppande citat på internet, som "Surround yourself with people who get you", omge dig med människor som förstår dig.
Anne Jonsson står för regin och dramatikern Moa Backman för manuset. De har tidigare arbetat tillsammans. För dem var det viktigt att det skulle vara en coming of age-historia, en bli vuxen-historia, om två flickor.
– Vi började leta bland klassiker efter en sådan här historia som vi skulle kunna använda oss av, och kände att vi inte riktigt hittade det. Det är inte så vanligt med flickor över huvud taget, med två flickor samtidigt framför allt, säger Moa Backman.
Inte heller är det så vanligt med historier om flickor som gör något tillsammans, och pratar om något annat än relationer och män, fyller Anne Jonsson i.
– Det var väldigt viktigt för oss att det skulle finnas ett görande, ett skapande. Tidigare har vi också jobbat med flickrummet som en plats för politisk kraft. Vilka potentialer finns det i flickrummet? säger Anne Jonsson.
– Det kan tändas gnistor i flickrum och när flickor möts, säger Moa Backman.
Jonsson och Backman kände igen något i Boyes dikter som även finns i dag framför allt bland flickors närvaro på internet, att man skriver inspirerande citat och peppar varandra på olika sätt. Dagboken har flyttat till internet – vilket ger möjlighet till interaktion med andra, att hitta likasinnade.
Pjäsen visar flickor som en kraft som stöttar varandra, istället för den rivalitet som ofta speglas i populärkulturen. Här får också rosor och enhörningar ta plats.
– Sådant som tonårstjejer tycker är fint är något som vi vill höja och uppvärdera som något som är storslaget.
Många kan säkert också känna igen sig i nördkulturen, den gemenskap som uppstår när man zoomar in intensivt på något.
http://www.kultursidan.nu/?p=34495
Boyes dikt berör igen hos Ung scen/öst
Själars möte. Den enkelt föränderliga scenografin överraskar flera gånger om och bidrar till teaterns förhöjda verklighet.
De träffas på något magiskt sätt
RECENSION/NORRKÖPING Högstadiepremiär. Karin Boye begick självmord för 77 år sedan, men fortsätter att beröra med sina dikter i Ung scen/östs nya föreställning. Tonåringarna Carro och Alva möts på ett magiskt sätt genom litteraturen, men hur länge kan det fortsätta att vara lika härligt?
När knoppar brister heter Ung scen/östs nya högstadieföreställning, efter Karin Boyes dikt Ja visst gör det ont. När jag läser att den ska sammanföra hennes ”mest folkkära dikter med dagens tonåringars memes, bloggar och chattrådar” fantiserar jag om namnet När kroppar brister, efter de ungas växande kroppar med nya bristningar och inneboende existentiell ångest.
Nå, jag föredrar ändå originaltiteln, men temat tonårsångest får jag i alla fall rätt i under fredagens premiär på Teater Bråddgatan 34.
Husbibel. Både Alva (Maria Grudemo El Hayek) och Carro spår sig genom att ställa frågor och slå upp i Karin Boyes samlade dikter.
Föreställningen börjar med psykedelisk dans, det ser nästan ut som att Carro (Anna Ladegaard) genomgår elchocker och Alva (Maria Grudemo El Hayek) sover oroligt.De börjar berätta, lite i taget, om sina liv, varvat med rader ur Boyes dikter. Hon visar sig vara en favorit för de båda, som på olika sätt är outsiders (eller åtminstone känner sig som sådana) i skolan och i kompisgängen. De tar sin tillflykt till Karin Boye och dikterna.
Ibland spår de sig själva, genom att ställa en fråga och på måfå läsa ur boken. Det är också så de på något magiskt sätt får kontakt med varandra och till slut också träffas. Men var är de? Kanske i varandras själar.
Det här poetiska söker jag en verklighetsförankrad tolkning till, kanske att de möts i någon chatt? I något forum för litteraturintresserade (typ Facebook-gruppen Litteraturgäris)? Men nä, det får jag inte ihop. Det är helt enkelt bara att acceptera teaterns förhöjda verklighet.
Hjärta. Carro (Anna Ladegaard) och Alva uttrycker sin förälskelse – i Boye, i varandra, i gemenskapen – genom en rad Boyecitat.
Tjejernas relation eskalerar snabbt och förloppet påminner om känslan i Gunnar Ardelius Augustnominerade roman Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (2006). Desperat försöker de att hitta tillbaka till känslan, den där som de hade i början. Den nyförälskade.
– Love is in the air, viskar en pojke i publiken vid en av de lyckligare scenerna.
De unga tu drar åt olika håll och scenografin överraskar flera gånger om. Carro vill skriva om Boyes dikter och snöar in på memes, såsom ”Cupcakes are muffins that believed in miracles”. Alva vill helst ha det som vanligt, men omskrivningarna öppnar dörrar till kreativitetens rum, något som påminner mig om rapparen Petters bok 16 rader (2013). Han har använt klassiker som till exempel Den unge Werthers lidanden (1774) som inspiration till hiphopen.
När knoppar brister gör i alla fall mig mer lässugen, och jag hoppas att det är så även för sjundeklassarna på Prolympiaskolan som är på plats under premiären.
– Ni barn är hoppet, säger Pia Kronqvist, vd för Scenkonstbolaget efter föreställningen. Och regissör Anne Jonsson tackar Prolympia för den tidigare målgruppstestningen.
En mer passande vårföreställning blir nog svår att hitta.
© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Märta Thisner/ Ung scen öst
© Foto: Märta Thisner/ Ung scen öst
