Bitte blir nervös

 I flera timmar hade Bitte gått runt på jobbet och småvisslat för sig själv. Dagen hade gått ovanligt snabbt. Hon hade cyklat hem i sakta mak och liksom insupit atmosfären. På väg hem hade hon handlat lite festmat; färskpasta med ricotta och spenat och till det hade hon köpt färska rödbetor. Bitte och Bittes sambo älskade rödbetor. Rödbetor och pinjenötter var det bästa de visste. Bitte köpte pinjenötter också.
Bittes sambo hade kommit hem kl 18.24, då hade Bitte maten klar och hade dukat fint med tända ljus och servett på bordet. Bittes sambo undrade så klart vad de firade.
- Jag har sagt upp mig! sa Bitte glatt. Men i samma stund som hon uttryckt dessa ord kom den där känslan krypandes. Den där känslan av oro. Det var inget som Bittes sambo sa eller gjorde som fick henne att känna så, det var verkligheten som slog henne.
Bitte började fundera på Sveriges ekonomi, den höga arbetslösheten, sin egen ålder, utbildning och arbetslivserfarenhet. "Alla de där sakerna som jag kanske skulle tänkt på innan jag sa upp mig" tänkte hon några timmar senare när hon låg i sängen och försökte sova.
Hon gjorde en lista i huvudet:

8,5 % beräknas vara arbetslösa 2013, det är 420 000 personer
jag är 43 år
jobbat inom paketering i 16 år och ströjobb innan dess
ingen utbildning, dåliga betyg

Helvete.