varför gråter jag alltid till extreme home makeover? Jag gillar inte alls den där typen av amerikaniserat olycka-blir-till-lycka flams. Dessutom inreder de alltid fruktansvärt ful. Ändå storgråter jag varje gång familjen presenteras och sen gråter jag massvis i slutet när de får sitt nya hem.
Jag har dessutom börjat tycka det är väldigt kul att skriva och prata om saker som inte är Nytt. Det började häromdagen när jag såg Sanna Bråding i någon morgonsoffa på tv. Det var ett inslag där gästen (sanna) skulle rekommendera en bok. Vid sådana tillfällen brukar gäster ofta rekommendera en alldeles nyutkommen bok eller alt någon kultklassiker av nåt slag. Men inte Sanna nej, nej, hon rekommenderade "jag vill inte dö jag vill bara inte leva". Ann Heberleins bok från 2008. Jag skrattade hånfullt åt Sanna när hon rekommenderade den.
-mohahaHAHAHA smart och ta en gammal bok som till o med gjorts pjäs av. Sa jag på ett ungefär.
Sen slog det mig att det var ju jättebra. Varför ska en alltid rekommendera nya böcker, bla bla blalbla jättebra sanna, kul. Jag orkar inte skriva mer om det här men vad jag skulle komma frram till är att hon gjorde det inte med humor men ....OOOHH nu brände jag sojamjölken i kastrullen. Typiskt.
Äsch det gör inget. Det luktar så gott ändå och smakar gott. Det hann inte ens bli nåt skinn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar