Nu är jag hemma. Jag fick inget reklamjobb-jag blev inte rik. Det gör inget att jag inte fick ett jobb som skulle ge mig 320 000 kr och en resa till alperna, det gör ingenting alls, det ingår nämligen i min identitet att vara fattig. Vad ska jag annars oroa mig för hela tiden?
Om jag hade pengar skulle jag inte längre vara jag.
Jag är född fattig, jag ska leva mitt liv fattig och sen ska jag dö fattig. Jag ska dö så himla fattig så att jag kommer få snickra min egen kista av ihopplockade lastpallar (för jag kommer även dö ensam, så därför måste mitt framtida döende jag, den skröpliga lilla tanten Maria snickra min egen kista). Denna kista kommer behöva läggas i en massgrav, som dom gör i USA nu bland de fattiga som inte har råd med en egen gravplats. Men det gör ingenting att de lägger mig i en massgrav för då kommer jag äntligen känna att jag är nära andra människor. Den döda jag kommer känna att jag tillhör en grupp. Jag är inte ensam längre, jag är den del av en gemenskap och det är något vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar