livet, tvspelen och festerna

I går var det Lucia och jag ställde lite prydnader framför kylen och tog ett foto för att visa "myset".

Sen gick jag +1 till Tekniska Museet och spelade arkadspel och tvspel i flera timmar. Det var helt fantastiskt! Jag minns att jag tänkte att allt var så himla härligt. Det var rätt lite folk så vi kunde spela samma spel om och om igen. Vi blev båda två lite stressade av alla valmöjligheter så vid stunder sprang vi mest fram och tillbaka mellan olika spel och visste inte vart vi skulle göra av all lycka.
Vi spelade mest Pacman och Track & Field. Jag spelade också rätt mycket bilspel, Mappy och ett krigsspel jag aldrig testat förut. Det var typ som Galaga fast hette Centipide. Jag kollade inte vad det hette förrän efteråt vilket var tur eftersom jag haft så mycket mardrömmar efter att jag såg "The Human Centipide".
I vilket fall som helst så var det ett väldigt roligt spel.










galaga                                                                                                          Centipide

Det fanns massvis med superduper snygga spel. Oj oj oj. 

AAAAAaaahhhh

Jag spelade även ett Shinkansen-spel. Det var på japanska så jag fattade hur jag skulle göra så folket på tåget blev rasande.  Shinkansen är det där jättesnabba tåget som en kan åka med på riktigt.
Jag har spelat ett liknande spel på webben medan jag var i Japan, på Jr /Shinkansen hemsidan men nu hittar jag det inte.

I går var jag på en jättehärlig fest hos väldigt fina människor och så träffade jag deras väldigt fina kompisar och så bjöds det på Luciatåg på bakgården och allt var toppen!
Nyss åt jag en härlig frukost. Pizza från igår, chokladwienerbröd och kaffe. Det var hur himla gott som helst.

Vilket liv jag lever! Jag gör så himla roliga saker hela tiden. 

Där i mellan gråter jag mest. När jag är själv alltså. Inte så folk ser. 

Den bästa resan.

Häromdagen åkte vi till Sendai och det är inte vilken stad som helst utan "huvudstaden" i Miyagi prefekturen. Som stora Karakte Kid fan åkte vi dit. LillS och jag.

Vi hade kollat upp staden innan och kommit fram till att vi bara måste åka till en baseball-arena vid namn Kleenex. Ni förstår ju själva varför. Kleenex, det är ju bara för tokigt!

Vi hade kommit fram till Sendai med superdupersnabb-tåget "Shinkansen". Det regnade. Vi tog en tunnelbana till området där Kleenex-arenan skulle ligga. På väg upp till markhöjd såg vi det här:

Vi förstod att vi var på rätt väg. Vi letade oss fram, gick genom en park, gick på asfalt, det regnade. Plötsligt såg vi något som liknade en arena. Den såg så tom ut. Var det detta som vi åkt hit för? 

Så vände vi på blicken och vad hittade vi där? Ja, vad hittade vi där? Kleenex stadium! Jag blev jätteglad.

Vi nästan småsprang fram till arenan. Simon blev så uppspelt att han tog ett kort på nära håll. 

Oj, oj, oj. Vilken upplevelse.
Sen gick vi tillbaka till tunnelbanan. Gissa om det var skönt att sätta sig ner när vi kom fram till perrongen.

När vi sedan skulle åka hem till Tokyo upptäckte vi till vår fasa att vårt tåg gick från spår 13...

vi skulle sitta i vagn 13 på platserna 13 C och 13 D. Numret på tåget var 112.  

Vi blev lite nervösa, men så blundade vi och tänkte på dagens upplevelser och så blev vi lugna igen.