Framgången på sofo

Den här bloggen blir alltmer framgångsrik vilket ju såklart är jättekul, men framgången har sina baksidor. 

Igår var jag på hipster bonaza i sofo. Det var nice. Det var dans, drinkar, whisky, inlagda grödor och ingefära. Och det var avundsjuka miner. Ja, det märktes väldigt tydligt. 
Det var folk där som var framgångsrika med det dom gör, det var Ad`s, webdesigners, skådisar, projektledare, musiker mm. 
Mediafolk helt enkelt.  
Folk som vanliga människor kan bli avundsjuka på. 
Folk som vanliga människor vill vara som. 
Folk som ville vara som mig. 
Jag förstod det på deras blickar. Jag förstod det på deras sätt att vilja vara nära mig, prata med mig, skämta och skratta med mig. Dansa med mig. Samtidigt fick jag väldigt mycket beröm för min blogg. Alla följde min blogg. De sa att den var unik. Att jag skriver så otroligt bra. Att det är spännande med någon som vågar sticka ut hakan. Det är coolt att jag jobbar med text på det sättet jag gör. Jag fick till och med beröm för mina proffsigt tagna foton och egen designade konstverk som jag lagt upp på bloggen, jag menar jag är ju inte ens utbildad eller jobbar som designkonstnär eller fotograf, jag är autodidakt, jag har en medfödd talang till det mesta som är kreativt. Självklart är det roligt och höra. Jag blev glad. Men jag kom ju dit för och ha kul, jag tänkte att vi alla var på samma nivå men sen blev jag höjd till skyarna. 
Ibland tänker jag att det kanske är för att jag är halvarab som folk blir så där extra imponerade. Det finns ju en exotism över arabvärlden. Att vi är väldigt vackra och sådär och det märks ju att folk tycker det är spännande. Så när jag kommer in i rummet så stannar folk liksom till och bara tittar, som att jag har ett ljussken runt mig, och när de sen får veta att det är jag som ligger bakom den hemliga bloggen så blir det overload i hjärnan på dom.