Det är synd om människorna men inte om mig.

Jag skulle bara säga att jag lever. Jag jobbar jättemycket o haft massa "deadlines" denna vecka så jag har inte hunnit skriva blogga. 

Däremot har jag varit på barnens underjordiska scen på akut sjukbus och upplevt deras version av Ett drömspel. 

 ( det är synd om människorna - ett drömspel) 

Det var så jädra magiskt! Fantastiskt! Underbart! Världens bästa! Jag känner att jag lever! Jag tänker på den när jag är vaken, jag drömmer om den på nätterna. Gå dit! Skynda! Skynda! 

Ps det är en barnpjäs, kan vara bra att ha med ett barn som täckmantel men det är inte ett måste.